Blåsigt

Det är storm ute. Jag som har börjat drömma om att bo på landet är ikväll rätt nöjd med att bo i stan…

Det blev ingen ridning för mig idag, vågade faktiskt inte gå ner till ridhuset. Istället blev det pyssel och klippning av Rickard, den andra för säsongen. Jag har ungefär en och halv mil hemifrån till stallet och vanligtvis är det inget att fundera på. Dagens hemfärd kändes dock lite vinglig, det låg inga träd över vägen eller så, men jag kände hur vinden tog tag i bilen. Typiskt att det ska bli sånt tråkväder, just nu vill jag bara vara i stallet hos hästarna hela tiden.

Nu är jag antagligen sist på bollen, men har ni läst SM-vinnaren Elin Janssons blogg? Jag läste om henne i Ridsport efter att hon hade vunnit SM och jag tyckte att hon verkade ha en så sund inställning. Att det är bra ridning och hårt jobb som lönar sig, att det inte är hästens utrustning eller någon annan detalj som gör en vinnare. När jag läser hennes blogg tycker jag att hon verkar tänka helt rätt. Fast hönsmamman i mig blir lite orolig när jag läser att hon har ridit 15 hästar på en dag…

(Nu börjar det brusa från radion, undrar om det är stormen som stör sändningen?)

Hoppas att stormen bedarrar över natten så att jag kan rida imorgon! Håll i hatten och akta er för fallande träd 🙂

Annonser

Newz

Har ni sett att jag har lagt in mitt Twitterflöde i vänsterkanten av blåggen? Tänkte att jag på så vis skulle kunna ge mig själv mer motivation till /att twittra roliga/arga/intressanta grejer. Jag har också lagt till ett så kallat etikettmoln, där man kan se vilka ämnen som jag oftast bloggar om. Kanske kan vara intressant för någon mer än jag själv?

Förresten så kom det ett erbjudande från Studentkortet idag, om att skapa reklaminlägg på bloggen och på så vis få intäkter när någon köper det som man bloggar om. Det tycker jag känns väl mycket som att sälja sin själ till djävulen, så det nappade jag inte på. Förresten har jag inte så många läsare (än!) att det skulle vara lönt.

På tal om ingenting: I nästa nummer av Tidningen Ridsport intervjuas jag om ridlärares arbetsmiljö. Det får ni kolla in!

Med hästen i fokus

Nu är jag tillbaka i Växjö efter en helt underbar helg! Vi var fyra stycken glada återträffare som samlades i en sommarstuga utanför Eksjö här i Småland. Det blev god mat, en massa roligt prat, bad (årets första för mig!), båtåkande och så åkte vi ring efter båten i full fart. Vi såg nästan Hästmannen också.

Eftersom sex personer ur klassen inte var där var vi noga med att ta många bilder som vi sedan lade ut på Facebook för att skapa avundsjuka… 😉 Detta med Facebook leder mig in på dagens bloggämne: Mobilanvändande och hästhantering. Många hästmänniskor minns säkert Pether Marknes upprop från februari i år. Det var många som höll med, några som inte gjorde det och sedan lade sig debatten. Jag tycker att det är dags att ta upp den igen.

På ridskolan där jag tidigare arbetade hade vi ett förbud mot mobilanvändande och hörlurar vid all hästhantering. Det gällde så väl uppsuttet som avsuttet. Jag tycker att det är ett bra förhållningssätt och det finns flera anledningar till att jag tycker så:

  • Hästen är ett bytesdjur och ett flyktdjur. Det är respektlöst mot hästens natur att tro att vi ska kunna bemästra dem, samtidigt som vi fokuserar på något annat. Jag litar inte på att människan hinner reagera om något händer som skrämmer hästen. Alla som umgås med hästar vet att det mesta kan hända med dessa fantastiska, men också stora och starka djur.
  • Att lyssna på musik när du är i stallet eller rider gör att du inte hör om någon annan ropar på hjälp.
  • Självklart uppmuntrade vi till att de som skulle rida ut tog mobilen med sig, för att kunna tillkalla hjälp om så behövdes. Men prat i telefonen på hästryggen, eller vid övrig hästhantering, det leder till minskad uppmärksamhet på den häst som vi säger oss älska.
  • Du som har en egen häst är i många fall en person som andra ser upp till. Det spelar ingen roll att du säger att du inte vill vara en förebild, andra gör som du gör. Lägger du ut ”öronbilder” från ditt ridpass på din blogg eller annat socialt medium så säger du samtidigt att det är okej att släppa uppmärksamheten på hästen när du rider. Det är disrespect, som kidsen (kanske?) skulle ha uttryckt det.
  • De flesta av oss är nog mer eller mindre stressade. Testa att lämna mobilen hemma när du åker till stallet (eller i bilen, eller i skåpet…). Känn lugnet som uppstår när du slipper ta emot samtal och sms, när du bara kan vara med hästarna. Mindfulness, eller vad det heter 😉 På hög nivå!

De flesta håller nog med om att rökning i stall, i hästars närhet eller till och med till häst (!) är av ondo. Detsamma gäller sms:ande bakom ratten. Det handlar om egen och andras säkerhet och det handlar om att visa respekt och hänsyn för andra, hästar som människor. Varför är det då okej att släppa på den respekten och hänsynen i den här frågan?

Uppenbarligen är vi ju inte överens om detta med mobilanvändning och hästhantering, eftersom så många använder telefonen i hästnära sammanhang. Det hade varit otroligt spännande att få höra era motargument!  Bifall till mina funderingar vill jag också läsa, förstås. Finns det fler anläggningar som min förra arbetsplats, där man har begränsat mobilanvändandet? Let me know!

Peace!

/Elin

Om tävling för barn och unga

Svenska Ridsportförbundet är ett av 70 specialförbund (SF) under Riksidrottsförbundets (RF) paraply. Enligt RF:s idéprogram Idrotten Vill är idrottare upp till 12 år att betrakta som barn. Ungdomar är mellan 13 och 20 år.

Ur Idrotten Vill:

  • Idrott för barn och ungdomar upp till 18 år ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv och följa FN:s konvention om barns rättigheter (Barnkonventionen).
  • Idrott för barn ska i första hand bedrivas i enkla former i närområdet. Även tävlingsverksamheten ska huvudsakligen ske lokalt och resultaten ska ges liten uppmärksamhet.
  • Vid införande av tävlingar om svenskt mäs­terskap eller riksmästerskap för en viss ålders­grupp bör beaktas att de föreningar som vill nå framgång i dessa tävlingar ofta satsar målmed­vetet på den aktuella åldersgruppen tre­fyra år tidigare. Specialidrottsförbunden ska också beakta detta i sitt internationella arbete och motverka att internationella mästerskapstävlin­gar inrättas för allt yngre åldrar. (Idrotten Vill hittar du här)

I nummer 13 av Tidningen Ridsport som kom ut till oss prenumeranter idag finns en gästkrönika av förbundskaptenen i hoppning, Sylve Söderstrand. Där förespråkar han särskilda ungdomsklasser på stor häst för 12-14-åringar. Europamästerskap för den här kategorin finns redan och Sylve vill gärna lägga till både SM och NM. Avslutningsvis önskar han sig en Grand Prix-klass i Falsterbo till nästa år. Som mina uppmärksamma läsare antagligen redan har förstått så är jag i den här frågan oenig med förbundskaptenen.

Vi har redan idag mästerskap i ridsport för barn som rider ponny, både på nationell och internationell nivå. Jag tycker inte att det är förenligt med Idrotten Vill. Att skapa ytterligare tävlingsformer för barn och ungdomar på elitnivå, där fokus ligger på resultat och prestation istället för glädje, delaktighet, kamratskap och god hästhållning, det tycker jag är förkastligt. Vad är syftet med att låta 12-åriga barn utstå pressen att rida Grand Prix-klasser inför fullsatta läktare i Falsterbo? Sylve skriver att det finns 12-14-åringar som har vuxit ur sina ponnyer och att de måste tävla mot mer rutinerade ungdomar och vuxna när de går över till stor häst. Jag förstår absolut hans poäng. Men varför skynda? Varför inte ägna ungdomsåren åt träning, gärna i grupp tillsammans med kompisarna, för att få en gedigen grund? Finslipa ridningen, finslipa hästkunnandet, få tid att vara med tonårskompisar som inte är hästintresserade. Absolut tävla – också. Men inte på elitnivå, inte med höga prissummor och inte med den press som detta skapar.

Jag tror att Sverige blir en bättre och mer konkurrenskraftig ridsportnation om våra ryttare rider för att de älskar hästar, älskar att rida. Om de själva kan det mesta om utfodring, träningslära, hästskötsel och om de är vana vid att göra det dagliga arbetet med sina hästar. De ryttare som har lärt sig allt om hästar och ridning från grunden, de har också en sund syn på sina tävlingskamrater hästarna.

Det fina med ridsport är ju också att det tar lång tid att bli bra och att man kan vara aktiv hela livet, tävla hela livet om man så vill. Rolf-Göran Bengtsson har tagit sina mästerskapsmedaljer som 40-plussare.

Med detta sagt: Låt barn vara barn, hästar vara hästar och behandla dem med kärlek och respekt!

IMG_0176