På söndag ska ni gå och rösta

Jag skriver ni, för jag är inte medlem i Svenska kyrkan och får således inte rösta i kyrkovalet. (Varför jag inte är med i kyrkan har jag skrivit lite om här.)

Ni som är medlemmar ska använda er av er demokratiska rättig-/skyldighet och gå och rösta på ett demokratiskt parti. Det som är tråkigt med ett lågt valdeltagande är att det ger utrymme för främlingsfientliga partier, som Sverigedemokraterna, att få fler mandat. De ser till att mobilisera för att få så många röster som möjligt och sedan kan de driva sin linje i kyrkan. Det tycker inte jag är okej! SD försöker göra sig rumsrena, men jag köper inte det. Jag tycker att den människosyn som partiets representanter visar upp är vidrig. Jag hoppas att alla ni som har möjlighet att påverka tar er chans nu på söndag!

Ibland så hävdar människor att religion och politik (eller idrott och politik) inte hör ihop. Jag håller inte med, för jag tänker att nästan allt är politik. Vilken människo- och samhällssyn som man har avspeglas i ens handlingar och jag tycker att det mycket bättre att vi öppet pratar om politik och tar demokratiska beslut, än att det sker i hemlighet.

Så, läs på nu och välj vad ni ska rösta på! Jag är er röstcoach 😉

Om religion

God kväll!

Ni har väl inte missat det här inlägget? Jag vill ha en massa tips på bra bloggar, med alla möjliga teman!

Jag fick en kommentar som handlade om religion härom dagen. Av någon anledning började vi också prata om religion på jobbet idag, så jag får väl se det som ett tecken… 😉

Jag anser mig vara ateist. Jag tror inte på ”någonting”. Inte att det finns någon högre mening, att jag blir till endast aska när jag är död. Kanske gödning till lite gräs (eller tistlar!), men inte att min själ-eller-vad-det-nu-är lever vidare. Det betyder inte att jag tycker att de som har en religiös tro borde göra sig av med den. Jag tänker inte försöka övertyga någon. Jag respekterar tro, även om jag har svårt att (framför allt känslomässigt) förstå hur det är att vara troende.

Jag är född på den tiden när man automatiskt blev medlem i Svenska kyrkan. Min föräldrar valde att inte låta döpa mig, de tyckte att jag skulle få bestämma själv (TACK!!). När jag var 16 bestämde jag mig för att gå ur kyrkan och gjorde så. Jag tycker inte att jag hör hemma i ”klubben” när jag saknar den minsta gemensamma nämnaren för medlemmarna, nämligen gudstro. Dessutom tycker jag att vissa (inte alla!) av kyrkans företrädare har en allt för snäv syn på kvinnor och homosexuella som jag inte delar. Jag har liten förståelse för de som är med i kyrkan och använder sig av kyrkans ceremonier och traditioner, utan att tro på gud. Det hade för mig bara känts falskt och konstlat.

De flesta kyrkobesök som jag har gjort har varit i samband med skolavslutningar, eller studiebesök med skolan. Det är fint att få ta del av traditioner och historia, det är viktigt för förståelse. Jag tycker absolut att det går att uppskatta olika religioner och lära sig saker av dem, även som icke-troende. Det kan vara byggnadskonst, sång och musik, filosofi eller något annat. Lite öppenhet har aldrig dödat någon. Har jag hört.