Bort med skygglapparna

I natt hände detta i stadsdelen Araby här i Växjö. Det är bara ett par månader sedan kravallerna i Husby utanför Stockholm. Liknande händelser har inträffat på andra orter i Sverige, men också utomlands. Då och då delar någon av mina bekanta Facebook-statusar med innebörden att dessa ungdomar är lata, bortskämda och borde skaffa sig ett jobb. Jag tycker att det är så vansinnigt respektlöst att framföra sådan åsikter. Respektlöst mot individerna och aningslöst inför de strukturer som finns i det komplexa samhälle som vi har skapat.

Om jag med ett enda futtigt blogginlägg kunde förklara hur och varför stenkastningen i natt ägde rum, så hade jag nog blivit rik… 😉 Men jag tror att känslan av utanförskap och frustration, i kombination med grupptryck kan vara ett kraftigt förenklat svar. Jag försvarar inte upplopp. Inte på något sätt. Jag vill bara uppmana er att lyfta bort skygglapparna och fundera över hur vi ska agera för att få dessa ungdomar att känna sig delaktiga och inkluderade, istället för utestängda.

Jag tror att vi måste ställa oss frågan ”vad har vi som samhälle att vinna på att alla får vara med?”. Inte tänka att ”hur ska ‘vi’ hjälpa ‘dem’, utan hur ska vi hjälpas åt att tillsammans lösa problemen?

Jag tror inte att det är enkelt att komma till Sverige som asylsökande. Jag tror inte att det är enkelt att i Sverige växa upp som barn till föräldrar med annat etniskt ursprung än svenskt. Jag själv hade inte velat fly till ett annat land för att där bli misstänkliggjord utifrån mitt namn, min hudfärg eller mitt språk. Hade du? Om jag och min familj hade tvingats fly Sverige och bosätta oss någon annanstans så hade vi med all säkerhet sökt oss till våra landsmän. Det är inte ett dugg konstigt att människor med liknande ursprung bosätter sig nära varandra. Se bara på medelklass-villakvarteren. Familjerna som bor där liknar ju varandra. En del säger att ”man ska ta seden dit man kommer”. Okej, så om du flyttade från Sverige, till ett land med en annan religion och kultur, skulle du sluta fira jul då? Eller midsommar? Sluta prata svenska? Nej, trodde väl inte det.

Ja, jag har rädda-världen-komplex. Men jag har också en genuin tro på att kärlek, respekt, empati och förståelse är bra grejer. Jag tycker att främlingsfientliga/rasistiska yttringar är obehagliga. Det lär ju finnas en anledning till att Smålandsposten valt att inte göra artikeln som jag länkar i början av det här inlägget kommenteringsbar. Så, du som ska dela en Facebook-uppdatering, tillämpa lite källkritik. Av med skygglapparna och tänk en vända till.

Peace!

Annonser

Elin Josefin Gunnarsson ska bli president i Amerika

Ni vet såna där människor som hävdar att vem som helst kan bli vad som helst, genom hårt arbete, beslutsamhet och mod? Att en drivkraft kan vara att bevisa för alla ”nej-sägare” att det visst går? Den amerikanska drömmen, typ.

Jag hävdar att de har fel.

Alla har inte samma förutsättningar. I mitt jobb träffar jag dagligen personer med grav utvecklingsstörning, personer som inte kan kommunicera genom tal, förflytta sig utan hjälpmedel, äta eller gå på toaletten på egen hand. Inte kan de personerna bli ”precis vad de vill”, bara för att de kämpar hårt. Därmed inte sagt att de inte kan ha ett värdigt, meningsfullt och innehållsrikt liv, det är inte så jag menar. Omsorgstagarna som jag arbetar med har var och en ett människovärde, känslor, tankar och egenskaper som är värda att ta till vara. Som alla människor.

Jag, som är vit, (förhållandevis) frisk, övre medelklass i den rika delen av världen, med tusen valmöjligheter, jag kan faktiskt göra nästan vad jag vill. Den som är sjuk, funktionsnedsatt, har ”fel” socioekonomisk tillhörighet, en annan etnicitet, hudfärg, sexualitet eller vad det nu är som bryter mot gällande normer just för ögonblicket, kan säkert förbättra sina villkor avsevärt. Men att alla människor skulle ha lika förutsättningar, värderas lika, det är en illusion. Jag tycker att det hade varit förmätet av mig om jag hade hävdat att allt är möjligt för alla, bara för att jag själv har så bra förutsättningar.

Nu kommer någon att tycka att jag är påverkad av Jantelagen. Ni vet, det där gamla om att man inte ska tro att man är något. Det är inte heller det som jag säger. Alla människor är något, är någon. Det är bara det att livet samtidigt är hårt och orättvist. Någon sitter kanske med sin dator i knät, på en balkong med fantastisk utsikt. <— JAG! Någon annan har just förlorat sitt arbete och vet inte längre hur hen ska försörja sig. Kanske?

Det är okej att satsa på sig själv. Men någon gång emellanåt, fundera på hur det ser ut för de runt omkring dig. Solidaritet är ett begrepp som kan låta lite gammaldags, men det är inte helt ute, inte i min bok. Jag tycker att det är en bra grej.