Ett riktigt drömjobb

Den här Facebook-statusen lade jag upp i november förra året:

Statusuppdatering

Det är fantastiskt att jobba som ridlärare! Jag älskar att undervisa, jag älskar att få träffa hästar på arbetstid varje dag. Det är härligt att få vara utomhus så mycket och det är fint att få vara med människor som utövar sitt största intresse. Jag uppskattar föreningslivet och att få vara en del av idrottsrörelsen. Förra veckan fick jag ett så fint mejl från en före detta elev som tackade så mycket för allt som hon lärt sig av mig. Det värmde hjärtat! Igår fick jag en kram när jag träffade en annan före detta ridelev i affären och idag har jag besökt en ridskola som jag kanske ska vikariera på i framtiden, genom mitt företag. Då känner jag att jag saknar ridlärarlivet, att det är världens bästa jobb.

Men. Det kan vara tungt också. Ibland är det inte ett drömjobb, ibland är det ett helvete. Så är det väl med de flesta jobb, ibland känns det fantastiskt och ibland är det uselt?

Det som jag vill att vi ska prata om idag, det är just det som jag skrev i Facebook-statusen. Att det är ett riktigt jobb. Det är olikt många andra jobb, men det är ju stor skillnad även på att köra buss och att vara fastighetsmäklare. Det som stör mig är när andra förutsätter 1. att den som får jobba med sitt intresse kan ta vilken skit som helst ”för du får ju jobba med hästar” eller 2. att alla som jobbar inom hästnäringen är underbetalda, svartjobbande offer ”det är ju många tjejer som blir lurade och som inte vågar säga ifrån eftersom de bara vill vara med hästar”.

Puh. Jag blir arg bara jag tänker på det!

Att jobba som ridlärare innebär inte sällan att man har en ideell föreningsstyrelse som arbetsgivare. Det betyder att ens arbetsgivare inte får betalt för att vara just arbetsgivare och att de förväntas göra det på sin fritid. Det ställer stora krav på samtliga inblandade. Eftersom styrelsen kan bytas ut vid varje årsmöte får man som ridlärare och arbetstagare själv bevaka sina intressen, kanske ännu mer än på många andra arbetsplatser. Man måste kontrollera att man får rätt lön, att lagar och regler kring arbetsrättsliga frågor som lön, semester och arbetsmiljö följs.

När jag utbildade mig till ridlärare läsåret 06/07, alltså inte jättemånga år sedan, pratade vi ytterst lite om detta. Jag förstår att det är svårt att få med allt i en utbildning och att vissa saker bäst lärs in ute i det verkliga arbetslivet, men lite mer fokus på detta område önskas! Jag vet att många ridlärare väljer att jobba med något annat efter några år inom yrket (räcker upp handen och vinkar!). Själv har jag bytt ridbanan mot skolbänken, åtminstone delvis. Jag behåller en fot i ridsporten genom mitt eget företag, men det är ju inte samma sak som att ha sin huvudsakliga försörjning genom ridläraryrket, som jag hade tidigare. Jag kan förstås inte svara för varför andra lämnat yrket, men för mig var det just detta med arbetsrätten och arbetsmiljön som saknades. Jag älskar fortfarande att undervisa, jag älskar fortfarande hästar! Jag tycker att det är rätt kul att i mitt eget företag sitta och fixa med bokföring och hemsida, vilket liknar den administration som jag gjorde på ridskolan. Att göra den i min egen regi och på mina egna villkor är dock stor skillnad mot tidigare.

Till sist: Det finns många olika typer av jobb. Vissa tjänar en massa pengar på att blogga och har det som sitt jobb (I wish! ;)). Några bygger hus och några arbetar på kontor. Några kanske lär dig eller dina barn att rida och umgås med hästar. Alla dessa jobb är riktiga. Så länge du själv känner att du kan stå för hur du tjänar ditt levebröd och så länge det inte bryter mot några lagar – kör! Låt ingen annan tala om för dig vad som är av betydelse och vad som inte är det. Det är ju människors olikheter som gör livet så spännande.

 

Annonser

Ledstjärna #5

Jag ansvarar själv för att öka min kunskap och kompetens om hästen.

Här vill jag ta fasta på att det är var och en som själv bär ansvaret för att ta reda på information och lära sig nya saker. Det gäller också att vara källkritisk, vilket inte alltid är det enklaste. Inom ridsporten finns en mängd olika inriktningar och åsikter. Till slut är det ändå upp till var och en att söka och värdera kunskap. Det finns information, näst intill i överflöd, men vem är det som är avsändare och vad har personen eller organisationen för bakomliggande motiv?

Det sägs att många skaffar egen häst allt tidigare, utan att kanske ha gått så länge på ridskola. För dessa personer är det ännu viktigare att det finns kloka människor i omgivningen. Ingen kan veta allt och istället för att ge tvärsäkra (och ibland felaktiga svar) kan man hänvisa vidare till yrkesmänniskor som har stor kunskap. Det är förstås inte bara förstagångshästägare som behöver stöd. Man blir aldrig fullärd, det dyker upp nya rön, ny forskning och man ställs som hästmänniska inför nya problem och situationer.

Jag läste eller hörde någon gång att den som har en hund som ändrar beteende går en hundkurs, medan hästägaren byter foder… Det ligger kanske något i det, eller vad säger ni? Det finns så mycket kunskap att ta del av och det är fascinerande att lyssna på människor med stor erfarenhet och eller kompetens tycker jag. Det gäller oavsett om det är en ridlärare, tränare, veterinär, hovslagare, uppfödare, ryttare, kusk eller en ”vanlig” hästägare.

Jag tänker också att något av det viktigaste som man kan ta med sig gällande den här ledstjärnan är att hästen i sig är en otroligt bra läromästare. Tänk vad man kan lära sig av att umgås med, iakttaga och hantera hästar! Den kunskapen är svår att läsa sig till och det krävs en egen insats i form av tid. Varje timme tillbringad bland hästar är en vinst för den som vill lära sig mer! För oss som jobbar som ridlärare är det en gammal sanning att de elever som är i stallet flera dagar i veckan, utöver sin riddag, lär sig snabbare än de som inte är det. Det är med ridning och hästhantering som det mesta annat, den tid som du investerar får du tillbaka i form av ökad kunskap och fler erfarenheter.

CIMG0418

Ledstjärna #4

Jag tränar och tävlar i samspel med hästen och kräver inte mer än vad vi har förutsättningar att klara av.

Den här ledstjärnan tycker jag är så himla viktig! Det är de ju såklart allihop, men jag ska förklara vad det är som jag gillar så mycket med nummer fyra.

Många av oss hästmänniskor har otroligt höga krav. På oss själva och på vår omgivning. Särskilt de av oss som rider på ridskola eller har en häst, alltså rider max en gång per dag. Detta enda ridpass, i veckan eller om dagen, blir så otroligt viktigt. Vi vill ha en bra, nästan perfekt, känsla varje gång. När vi diskuterar det så här och ser det rationellt blir det ju uppenbart att det inte går. Alla kan inte vara på topp varje dag. Varken vi eller våra hästar. Jag tycker att det är viktigt att vi är snälla mot oss själva. Snälla mot oss själva och mot hästarna. Det innebär bland annat att ha rimliga krav på prestationen som ska utföras.

Ibland räcker det kanske att starta en klass på tävlingen, det måste inte alltid vara två. Vissa dagar är det lagom att bara ta en lugn skrittpromenad, för vila och återhämtning är en jätteviktig del av träningen. Som ryttare är det lätt att fastna i det som är svårt och jobbigt i ridningen. Har hästen till exempel svårt för galoppfattning åt vänster, ja då sitter vi och nöter de där fattningarna, med frustration och missnöje som resultat. Att istället se till att jobba med mitt favoritbegrepp, positiv förstärkning, kan ge oväntat bra resultat. Gör det som du och hästen har lätt för och det krångliga kommer att lösa sig. En häst (och ryttare) som får beröm och uppskattning blir betydligt mer benägen att göra sitt bästa, än den som bara får göra sådant som är svårt.

Det finns en slags ”sanning” om att vem som helst kan bli en ny Rolf Göran Bengtsson, bara man jobbar tillräckligt hårt. Jag tror att det är lögn. Jag tror inte att vem som helst kan bli världsmästare, utan att det handlar om en mängd faktorer som måste stämma för att det ska bli bra. Därför är det viktigt att vi också ser vilka begränsningar som våra hästar har. Hur är hästen byggd, vad tycker den är roligt att göra, vilken ras är den och vilket användningsområde har den? Om man tar hänsyn till detta och sedan utgår från det viktigaste – att ha roligt när man rider, så blir samspelet med hästen så mycket bättre. Det är inte så dumt att stanna upp ibland och tänka på varför vi gör detta. För att vi älskar hästar! (Väl?)

Att vara hästen värdig

Det finns så mycket som är bra med ridsporten.  Jag tycker att det är fint att ridsporten har gett mig många vänner i olika åldrar, att det inte spelar någon roll hur gammal någon är, det går ändå bra att umgås på lika villkor. Män och kvinnor tävlar tillsammans, mot varandra, på samma villkor, i samma klasser. Det går att utöva ridsport som elitidrott eller som motion långt upp i åldrarna. Det går att börja som nybörjare när man är barn, tonåring eller vuxen. Vi har i Sverige ett unikt system där vi kvoterar in ungdomar på alla nivåer i organisationen, vilket har lett till ett starkt ungdomsinflytande. Inte minst så har vi den unika varelsen hästen att få umgås med i vår sport. Jag älskar hästar, älskar att få vara med hästar.

Det finns de som tycker att ridsport är djurplågeri. Att vi inte borde få använda hästar till ridning. Att ridskolor borde stängas, tävlingar med hästar förbjudas och att allt det som kan ses som positivt med ridsporten inte väger upp att djuret hästen används för människans nöje, välmående, motion och tävling.

Vi som håller på med ridsport avfärdar ofta de personerna. De tillhör kanske en djurrättsorganisation och vi tycker att de har fått allt om bakfoten. Jag tror att det är det sämsta som vi kan göra, att bemöta dem som okunniga. Istället har vi en pedagogisk uppgift i att förklara hur vår sport, vår hästhållning och vår egentillsyn fungerar. Jag ska återkomma till detta längre fram i inlägget.

För att vi som ridsportare ska bli trovärdiga när vi ”tar debatten” som det heter, måste vi först se till att sopa rent framför egen dörr. Vi måste behandla våra hästar med kärlek och respekt. Alltid. Vad som är kärlek och respekt kan ju förstås diskuteras, det lär antagligen finnas lika många åsikter som det finns hästmänniskor. Jag tänker inte skriva om täcke på eller av, skodd eller oskodd häst, lösdrift eller uppstallning. De frågorna kan vi diskutera en annan gång. Det jag tänker på är större och mer övergripande saker. Som att alltid se till att vi följer djurskyddslagen. Att hästar inte lider. Bara om vi ser till att skydda våra hästar från lidande och hanterar dem på ett positivt och respektfullt sätt är vi värdiga att använda dem till vår sport. Egentligen skulle ju de kraftfulla hästarna kunna kasta av oss och fly från oss vilken sekund som helst. Det enorma förtroende som de ger oss när de släpper upp oss på deras ryggar, det måste också förvaltas.

Jag tror också att många av oss ryttare (mig själv inräknad!) behöver bli ännu skickligare. Som en klok tränare brukar säga: ”Alla hästar ska kunna ridas på tränsbett”. Genom mjuk och fin ridning som ger glada och positiva hästar som inte protesterar, utan lyder ryttarens hjälper med en positiv attityd kan vi visa och professionella gentemot dem som kritiserar oss. Här gäller det att kunna ta sig an uppgiften med en stor portion ödmjukhet.

Detta med pedagogiken då? Jo, vi måste ju förklara vad vi gör och varför vi gör det. Hästar är stora djur, de väger ett halvt ton, eller mer. Dessutom är de bytesdjur och beter sig på ett annat sätt än de vanligaste husdjuren, hundar och katter som är rovdjur som vi. För att kunna hantera hästar utan risk krävs kunnande om hästens språk och signaler och hur man läser av dessa. Det kan också krävas en del utrustning och hjälpmedel och det får vi ibland kritik för. Där måste vi kunna förklara, varför just det bettet, varför ridspö, varför sporrar? Vi blir inte trovärdiga om vi inte själva vet varför vi gör saker och hur det påverkar hästen. Om det är ett stort tevesänt mästerskap som högst troligt lockar en hel del oinsatta tittare, då behöver expertkommentatorn reagera om någon agerar på ett sätt som är olämpligt, till exempel använder ridspöet för mycket och för hårt.

Vi måste tänka på vilket språk som vi använder. Ridsporten bygger på en militär tradition, vilket gör att det språk som används under ridlektion kan låta hårt. Då får vi igen se till att förklara varför, vad orden betyder och varför vi har behållit dessa gamla termer genom åren.

Jag säger inte att det som jag har beskrivit ovan är enkelt. För några är detta självklart, men jag tror nog att många av oss ridsportare kan se en och annan framför oss som inte behandlar hästar med respekt.

Har ni tänkt på hur ni ska svara om någon anklagar er för att behandla hästar illa, bara genom att rida på dem, genom att utöva den sport som vi alla älskar? Om någon kallar er djurplågare, vad säger ni då? Jag tror, tyvärr, att det är värt att ta sig en funderare på.

CIMG0239 IMG_0110

EG Utbildning

Vid sidan av mina studier driver jag ett företag som heter EG Utbildning. EG är förstås mina initialer, mycket fantasifullt, jag vet. Företaget startade jag i början av det här året och det har ridsportinriktning. Efter att ha avslutat min anställning på ridskolan där jag hade jobbat i fem år så kände jag att jag antagligen skulle komma att sakna undervisningen mycket. Därför startade jag företaget, för att ha en fot kvar i den pedagogiska praktiken, med hästar och elever.

EG Utbildning har tre inriktningar. Träning av elever med egen häst i hoppning och dressyr, vikarie på ridskola och föreningsutveckling. Under våren har framför allt föreningsutvecklingen varit populär, vilket så klart är jätteroligt!

Basen för företaget finns i Växjö, där jag bor. Jag tar uppdrag även på andra orter och har till exempel varit i Kalmar flera gånger. Eftersom jag inte har någon egen anläggning kommer jag ut till mina elever som vill träna för mig.

Ledorden för min verksamhet är positiv förstärkning. Det innebär att jag tror att lärandet blir bäst om man fokuserar på det som är positivt hos varje människa, häst eller organisation. Oavsett vilken typ av uppdrag som jag jobbar med så är det den positiva förstärkningen som jag ser som min viktigaste ingång.

De föreläsningar och utvecklingsdagar som jag har haft under våren har bland annat handlat om arbetsgivaransvar, ungdomsinflytande, arbetssätt i en ideell förening, alkohol och droger samt anti-mobbning. Nu i sommar jobbar jag vidare med marknadsföring och planerar inför hösten och hoppas på att få nya uppdrag 🙂

EG Utbildning

EG Utbildning2