Carla-planer

Än så länge har alltså jag och lilla grå hunnit med två tävlingar, Kalmar och Älmhult. Planen är nu att starta en 90-klass i Lammhult den 25 maj och sedan hoppa 90 och 1 meter på pay and jump i Älmhult den 27 maj.

(Varför finns det inte ett svenskt namn för pay and jump? Hoppa och betala? Betalhoppning?)

Sedan är tanken att hon och hagkompisen Casco går ut på bete första veckan i juni. Hon ska få några veckor ledigt, men sedan håller jag igång henne och rider som vanligt, fast hon går ute dygnet runt. Jag vill gärna göra några starter under sommaren, om det funkar med jobbet så vill jag rida Ljungbys sommarcup.

Tyvärr har det inte blivit några tillfällen att hoppträna för oss än, men det löser sig förhoppningsvis (hehe) framöver. Jag rider dressyr/markarbete varje eller varannan vecka för Sandra, än så länge behöver vi lägga mer fokus på det än på själva hoppningen känner jag.

I augusti åker vi på träningsläger till Robert och Klara Fritz i Gråbo utanför Göteborg. Sedan hoppas jag att vi är redo för att kunna rida lag i divison 2-hoppning i höst. Det går i 1 meter och 1,05.

Som ni ser så är det hopptävling som är i fokus i år. På sikt skulle jag vilja tävla dressyr också, men det får nog vänta till nästa år. Om jag blir tillräckligt modig så hade det varit jättekul att testa att hoppa terräng också, någon gång. Hon är ju ändå från Irland, fröken Carla, så hon borde gilla det.

IMG_3393

Lägesuppdatering

Tjolahopp! (Så pass käck…)

Jag har inte glömt bort bloggen, bara inte orkat med den. Nu är det dags för en lite update. Imorgon ska jag ta 6.07-tåget till Göteborg och jag är lagom stressad över risken att försova mig. Hoppas att jag vaknar och kommer upp. Väskan är ännu inte packad, men kvällen är ung. Typ. I Göteborg blir det först möte med utbildningssektionen imorgon på dagen, sedan kommer mamma upp på eftermiddagen och så ska hon och jag titta på tävlingarna i Scandinavium fredag kväll, hela lördag och hela söndag. Några varv på mässan ska också hinnas med 🙂 Det ska bli jätteroligt, fast just nu sitter jag här med resfeber och har ångest över att åka ifrån mina djur. Prins är redan lämnad till hundvakt och jag vet att han har det jättebra, men jag känner mig ensam.

Tittade ni på Jills veranda igår? Jag tycker att programmet är jättebra, men gårdagens avsnitt med Kristian Gidlund fick mitt hjärta att gå i tusen bitar. Såg det med två vänner, vi grät alla tre. Idag har jag känt mig låg hela dagen. Det har varit för mycket död på sistone; en vän som förlorat en förälder, en vän från uppväxten som oväntat gått bort och så Kristian igår. Jag har medvetet undvikit hans blogg och hans bok, för jag har så svårt att hantera tanken på att de som jag älskar ska dö. Kristian verkar ha varit en människa med ett stort djup. En dag när jag känner mig stark ska jag läsa hans bok, för att lära mig av hans klokskap.

Min fina häst och jag tycks ha tagit oss genom vår smekmånad. Tränade i måndags och det var jättesvårt att få henne att sätta bakbenen under kroppen och komma i balans. Till slut gick det, men det var väl ungefär fem procent av passet som hon var mellan hjälperna så som jag önskar. Det gör mig lite brydd, jag hoppas verkligen att vi snart tar oss upp för den här backen som vi är i. Nästa vecka ska min tränare hjälpa mig att tömköra henne och så har jag bokat en tid med en equiterapeut. För övrigt är det hård koncentration och att rida så bra som jag bara kan som gäller, att koordinera hjälperna för att få alla delar på plats. Det är nog bra med några dagar i Göteborg, så får både Carla och jag tid att bearbeta hur vi ska ta oss an varandra. Älskade hjärtehäst, tänk att ridning ska vara så svårt!

En positiv sak som har hänt är att jag fick en så otroligt fin komplimang av en ny bekantskap. Jag fick höra att jag uppfattas som fördomsfri och med starka åsikter. Jag blev väldigt glad, särskilt över det med fördomsfriheten. Hoppas att jag kan fortsätta att utvecklas åt det hållet 🙂

Stackars blåggen!

Jag har verkligen försummat min drakblogg den senaste tiden. Dåligt av mig! Vad har jag då gjort istället för att sitta här och skriva mer eller mindre läsvärda inlägg? Varsågoda för summering:

  • Jag har ridit på min fina Carla gulle-häst. För två veckor sedan tränade vi för första gången sedan jag köpte henne och min ridfröken Sandra tyckte att C ser fräsch och fin ut! Jag fick öva på att rida på bakbenen mer för att få henne att jobba genom kroppen och få kontakt med bettet. Jag fick också flytta bogarna för att gymnastisera framdelen. Kommer att bli bra det här tror jag! Förra veckan travade vi lite bommar i ridhuset, C blev pigg och glad. Vi längtar båda efter att få hoppa!
  • Jag har pluggat på så mycket jag bara har orkat… Imorgon är det inlämning av en uppgift i arbetsrätt, jag borde alltså sitta och jobba med den nu. Arbetsrätt är den svåraste av kurserna som jag läser just nu. Nåväl, ska väl lyckas lösa detta på något vis 😉
  • I lördags hade jag hedersuppdraget som ordförande på Smålands DUS årsmöte. Det var finklädd årsgala på Teleborgs slott, så roligt att få vara delaktig! Jag saknar att vara ung i ridsporten, nu är jag mer halvgammal och frustrerad… Jag känner mig i alla fall stolt över att få vara ordförande och förklara svåra ord för ungdomarna, de blir väl förberedda om de vill ägna sig åt föreningsliv i framtiden.

Det var väl det viktigaste? Utöver dessa punkter har jag slösat tid framför dator och teve, hängt med goda vänner och jobbat lite. Som vanligt alltså! Inatt vaknade jag med hemskt ont i halsen, så nu har jag antagligen några lugna dagar framför mig. Får passa på att ta upp bloggandet alltså.

Markkänning

Igår när jag skulle rida min fina lilla häst så var det två gulliga små ponnyer i ridhuset. Den ena galopperade bakom oss när jag skrittade på långa tyglar och då lade Carla av ett ordentligt bocksprång. Jag tappade balansen och for i backen med en väldig duns, gav antagligen utslag på Richterskalan… Turligt nog uppstod inget värre än lite muskelömhet hos mig, men jag lärde mig en viktig läxa. Trots att jag har världens snällaste häst så måste jag vara uppmärksam på hennes reaktioner, precis som man måste med alla hästar. Hon hade tagit det lugnt i några dagar och stått i hagen utan att vilja röra sig så mycket på det isiga underlaget, så det var inte så konstigt att hon var pigg.

Efter att jag hade hoppat upp igen så kändes hon jättefin. Det är roligt att hon är så pigg och glad! En av tjejerna som var i ridhuset samtidigt sa att hon är fin, då blev jag glad 🙂 🙂 På fredag är det dags för första träningen sedan jag köpte henne, ska bli så kul!!

Carla 2012Gammal bild tagen av Emelie. Titta vad mörk lilla C var här!

”80 procent av ridningen sitter i huvudet!”

Titti skriver om mental träning på sin blogg och hon ställer också några frågor till läsarna. Gå gärna in och svara henne, jag tänker svara i det här inlägget!

När jag tänker på mental träning så är det (tyvärr) ganska fördomsfullt. Jag ser käcka typer som Mia Törnblom och Blondinbella framför mig, som säger att det är förbjudet att tänka negativt och som tror att deras sätt att se på världen går att applicera på alla andra människor. Det är alltså det första som dyker upp i mitt huvud. När jag börjar analysera det lite mer ingående så tror jag att jag skulle ha stor nytta av mental träning på det sätt som jag tror att Titti menar.

De enda erfarenheter av mental träning inom idrotten som jag har är föreläsningar. Alltså har man varit en hel grupp som har lyssnat till en föreläsare och alla har fått samma information. Vissa saker från de träffarna kommer jag ihåg väldigt väl, som när Johan Fyrberg berättade att det finns något som heter ”introvert”, eller när Johan Plate sa att det inte är farligt att vara nervös. Det hjälpte mig mycket. Ändå tror jag att den individuella coachning som Titti nu får hade varit det allra bästa för mig.

En grupp som jag tror skulle ha stor nytta av mental träning är tonåringar. Jag minns mina egna tonår, hur mycket prestationsångest jag hade, hur jag fördömde mig själv. Hur fint det hade varit om någon hade lyssnat då, hjälpt mig att sätta ord på vad jag kände. Jag hade behövt höra att det är okej att vara som jag är. Jag var så missnöjd med mig själv, på alla plan, och det gjorde min ridning sämre.

Som vuxen har jag gått i terapi och där lärt mig att tänka på mig själv på ett annat sätt. Att jag har rätt till mina känslor, att det är okej att visa dem. Att inte pressa mig själv så hårt, vara snällare mot mig själv. När de bitarna föll på plats blev min självkänsla starkare och jag blev bättre på att rida. Min tränare märkte skillnad. Trots att jag inte rider lika mycket som jag tidigare har gjort, trots att min grundkondition är sämre, så har min ridning blivit bättre av att jag har jobbat med mitt psyke. Det gör att jag ändå tror på mental träning, fördomar eller inte…

Nu ska jag försöka besvara Tittis frågor:

  • Skulle ni kunna tänka er att lägga mer fokus på mental träning för er ridnings skull, eller gör ni redan det?

Det skulle jag absolut kunna tänka mig att göra, frågan är bara på vilken tid? 😉 I dagsläget skulle det nog vara svårt att få in det i schemat, även om jag antagligen skulle behöva det.

  • Skulle ni kunna tänka er att lägga pengar på detta eller räcker det att göra det på egen hand på hemmaplan?

För mig personligen skulle det inte räcka att läsa en bok, jag skulle behöva en person att bolla tankar och idéer med. Min tränare är väldigt bra och har hjälpt mig mycket med de mentala bitarna, men kanske skulle det vara nyttigt att ha någon utomstående att prata med? Självklart skulle jag i så fall kunna tänka mig att betala för det.

  • Skulle ni kunna tänka er att använda det bara för att bli bättre ryttare på hemmaplan eller bara för tävling, eller både och?

Mina huvudmål med ridningen är att har roligt och må bra tillsammans med min häst. Jag tycker att det är roligt att träna och jag vill kunna tävla lite, när andan faller på. Det som jag tror att jag skulle kunna få hjälp med av en mental tränare eller coach är att bekämpa nervositet i tävlingsmomentet, att kanske kunna förebygga de motivationssvackor som jag ibland upplever och att kunna möta motgångar på ett bättre sätt.

Hoppas att du blev nöjd med svaren 🙂

 

PS. Angående inläggets rubrik så var det en av lärarna på Strömsholm som brukade säga så till oss, att 80 procent av ridningen handlar om det mentala. Fast ibland så sa hon 90 procent, så jag vet inte om det stämmer 😉

 

 

En ridsportarena i Växjö?

I dagens Smålandsposten kan man läsa om en motion skriven av Ann-Kristin Lindquist (min granne, ge mig kändispoäng!), där hon förespråkar en ridsportarena i Växjö. Där ska det kunna hållas nationella tävlingar och vi ska få ett ”Växjös Falsterbo”.

Jag tycker att det är ett spännande förslag och att det finns både för- och nackdelar med det. Fördelar är att ridsporten uppmärksammas och tas på allvar. Det hade ju varit riktigt coolt om Växjö kom att bli ett centrum för ridsport och om vi fick samma möjligheter som hockeyn eller fotbollen.

Samtidigt har jag lite svårt att se hur det skulle kunna bli allvar. Jag förstår förstås att det bara är en motion, ett förslag, och att ett eventuellt genomförande ligger långt fram i tiden. Jag tror kanske att ridsporten i Växjö skulle gynnas bättre av att klubbarnas befintliga anläggningar rustades upp. Det skulle inte bara gynna tävlingsryttarna, utan även bredden, de som rider på ridskolorna. Tänk om man kunde låta undersöka vad klubbarna har för behov och hjälpa dem med resurser för att förbättra sin verksamhet?

Det pratas ju ofta om att det blir allt svårare att locka ideella krafter och att då arrangera stora tävlingar endast på frivillig basis, blir kanske svårt?

Fast… En kommunal ridsportarena som sköts kommunalt skulle vi nog inte tacka nej till? 😉

Vill ni veta vad som händer i stallet?

I så fall ska ni läsa den här alldeles fantastiska och mycket underhållande bloggen! Varsågoda för tips 🙂

I övrigt så kan jag berätta att jag och fina Carla idag har gjort vårt bästa ridpass tillsammans sedan jag fick hem henne. Så glad!! Vi jobbar just nu med att flytta undan skänkeln med svag tvärning i skritt, stora volter i trav, övergångar mellan skritt och trav + lite galopp. Idag var första gången som jag testade att inverka lite i galoppen och hon svarade jättebra på det. Snart är det dags att ta fram några travbommar. Om några veckor är vi förhoppningsvis klara för vår första träning. Älsklingshästen!

Carla och jag

Bloggtorka och uppsatsstress

Hej, hej, minns ni mig?

Jag har inte bloggat sedan nyårsdagen, förlåt! Det känns ändå betryggande att statistiken över antalet läsare har hållit sig ganska så konstant, kul att ni går och tittar trots att jag inte har uppdaterat på ett tag.

Så, vad har jag gjort när jag inte har bloggat då? Jo, i tisdags var det deadline för c-uppsatsen. Jag och uppsatskollegan C lämnade till slut in 39 sidor, skrivna av vår egen ångestSVETT. Nej då. Vi skrev på datorn. Men både svett och tårar har det blivit, åtminstone för mig. Kompetensöverföring i samband med en generationsväxling heter i alla fall vår studie och kommande tisdag är det slutseminarium. Det innebär att jag just nu läser en annan uppsats, den som jag och C ska opponera på. När allt det här med uppsatsen är över kommer det litegrann att kännas som att jag får mitt liv tillbaka…

Jag har också jobbat, ridit på min fina häst och klappat min gulliga hund. Ätit thaimat med goda vänner och surfat runt på nätet istället för att plugga… Som man gör.

Med Carla går det framåt. Vi har börjat galoppera och jag tror att det snart är dags att boka in vår första träning sedan hon kom till mig 🙂 Hurra! Jag tar det fortfarande långsamt med henne, ingen stress medan jag sätter igång och bygger upp henne. Jag rider henne lite som om hon hade varit en fyraåring. Jag har en vision om hur det kommer att bli när hon är helt igång och jag tycker fortfarande att det är en ynnest att få vara med henne varje dag. Hon verkar glad, och det är ju det viktigaste. Att hon får vara frisk och glad.

På lördag ska jag börja mitt nya jobb, som lördagsridfröken i Älmhult. Det ska bli superkul att få ha ”egna” ridgrupper att följa igen och det är skönt att veta att jag kommer att ha en stadig inkomst.

Sådär, nu har ni fått senaste nytt från mig! Jag mår ändå ganska bra, om man bortser från uppsatsstressen. Hur mår ni? Skriv gärna en kommentar, jag läser alla och det är så roligt att få veta lite om vilka som läser bloggen.

 

PS. Här är en bra text om vardagsmat och att minska stressen.

Igångsättning

Igår satt jag upp på Carla för första gången sedan jag köpte henne. Hon har fått ta det lugnt och vila sig och nu är det dags för en lugn och balanserad igångsättning med målet att få en hållbar och frisk häst.

Än så länge har jag bara skrittat henne, igår och idag. Vi har varit i ridhuset och hon tyckte att det var jättespännande att se sig själv i speglarna 🙂 Hon skuttade och ruskade på sig en gång igår, eftersom en annan häst i ridhuset busade lite. Annars har hon varit supersnäll. Jag har mest haft långa tyglar, men lite kontakt har jag testat att ta. Igår var hon lite snubblig och slog i sko några gånger, men redan idag hittade hon balansen mycket bättre. Det finns mycket som man kan öva på trots att man ”bara” skrittar. Till exempel att hitta jämvikten, alltså att få sin egen och hästens balans att falla samman. Sin egen sits kan man aldrig träna för mycket och så är det ju takten i skritten, takt som ju är det första steget i utbildningsskalan.

Någon öronbild kommer jag inte att bjuda på, för jag är ju som bekant en motståndare mot att använda mobilen och hantera hästar samtidigt. Men jag kan avslöja att Carla har världens gulligaste öron, mörkgrå med ljusgrå streck ❤ Jag sitter och flinar fånigt hela tiden medan jag skrittar henne. Finhästen!

När någon som man tycker om har det bra

En ponny som mitt hjärta, av olika anledningar, slår lite extra för heter Mauritz. Det är ju så med djur, att eftersom de inte kan prata så får vi människor föra deras talan. Jag skulle vilja påstå att jag vid några tillfällen förde Mauritz talan, vilket ledde till att han fick komma till kunniga människor där han har ett riktigt bra liv.

Hans nya ägare Linnea har en blogg som ni hittar här. Där finns också film på Mauritz när han hopptränar.

IMG_2191 IMG_2181
Jag och M i somras. Lille hjärtat, vad jag är glad över att du har det bra!