Att tala är guld och diamanter

Jag är jättebra på att ge svar på tal. Skoja bara. Det är jag inte alls. Jag är jättebra på att i efterhand komma på vad jag borde ha sagt. Typ så här:

Äldre person (vet inte om det är en ursäkt/förklaring? Åldern alltså) apropå friidrotts-VM: ”Afrikaner springer ju snabbt”.
Jag sa: ”Hehe” (generat skratt)
Jag borde ha sagt: ”Hur menar du nu? Du tycker inte att du generaliserar lite?”

En person till ett gäng barn: ”Tjejer, kan ni inte gå iväg och leka? Ni kan smyga på killarna!”
Jag sa: Ingenting
Jag borde ha sagt: ”Hur menar du nu? Är inte tjejernas lek lika viktig som killarnas, varför ska de bara titta på istället för att vara med?”

Person som jag var kär i: ”Jag tycker om dig, men…”
Jag sa: Ingenting. Gick hem och grät i ett dygn.
Jag borde ha sagt: ”Vad menar du? Vad betyder jag för dig? Du sa att du aldrig medvetet skulle såra mig, men nu är jag jätteledsen.”

Annan hundägare då min hund juckar på henoms hund: ”Sluta med det där. Inga bögerier här!”
Jag: Skrattar generat och tar undan min hund.
Jag borde ha sagt: ”Det där är ett dominansbeteende, det har ingenting med sexualitet att göra. Dessutom ogillar jag ditt nedsättande språk.”

(Ett annat alternativ hade varit att i samtliga fall vråla HÅLL KÄFTEN!!)

Det är ett projekt. Men jag övar på att stå upp för mig själv!

Annonser

Bort med skygglapparna

I natt hände detta i stadsdelen Araby här i Växjö. Det är bara ett par månader sedan kravallerna i Husby utanför Stockholm. Liknande händelser har inträffat på andra orter i Sverige, men också utomlands. Då och då delar någon av mina bekanta Facebook-statusar med innebörden att dessa ungdomar är lata, bortskämda och borde skaffa sig ett jobb. Jag tycker att det är så vansinnigt respektlöst att framföra sådan åsikter. Respektlöst mot individerna och aningslöst inför de strukturer som finns i det komplexa samhälle som vi har skapat.

Om jag med ett enda futtigt blogginlägg kunde förklara hur och varför stenkastningen i natt ägde rum, så hade jag nog blivit rik… 😉 Men jag tror att känslan av utanförskap och frustration, i kombination med grupptryck kan vara ett kraftigt förenklat svar. Jag försvarar inte upplopp. Inte på något sätt. Jag vill bara uppmana er att lyfta bort skygglapparna och fundera över hur vi ska agera för att få dessa ungdomar att känna sig delaktiga och inkluderade, istället för utestängda.

Jag tror att vi måste ställa oss frågan ”vad har vi som samhälle att vinna på att alla får vara med?”. Inte tänka att ”hur ska ‘vi’ hjälpa ‘dem’, utan hur ska vi hjälpas åt att tillsammans lösa problemen?

Jag tror inte att det är enkelt att komma till Sverige som asylsökande. Jag tror inte att det är enkelt att i Sverige växa upp som barn till föräldrar med annat etniskt ursprung än svenskt. Jag själv hade inte velat fly till ett annat land för att där bli misstänkliggjord utifrån mitt namn, min hudfärg eller mitt språk. Hade du? Om jag och min familj hade tvingats fly Sverige och bosätta oss någon annanstans så hade vi med all säkerhet sökt oss till våra landsmän. Det är inte ett dugg konstigt att människor med liknande ursprung bosätter sig nära varandra. Se bara på medelklass-villakvarteren. Familjerna som bor där liknar ju varandra. En del säger att ”man ska ta seden dit man kommer”. Okej, så om du flyttade från Sverige, till ett land med en annan religion och kultur, skulle du sluta fira jul då? Eller midsommar? Sluta prata svenska? Nej, trodde väl inte det.

Ja, jag har rädda-världen-komplex. Men jag har också en genuin tro på att kärlek, respekt, empati och förståelse är bra grejer. Jag tycker att främlingsfientliga/rasistiska yttringar är obehagliga. Det lär ju finnas en anledning till att Smålandsposten valt att inte göra artikeln som jag länkar i början av det här inlägget kommenteringsbar. Så, du som ska dela en Facebook-uppdatering, tillämpa lite källkritik. Av med skygglapparna och tänk en vända till.

Peace!