Smålandsposten kämpar vidare

Dagens ledare följer upp den som jag skrev om i det här inlägget.

Det är ju inte direkt så att något blir bättre av dagens text… Jag ger ledarskribenten rätt i att det finns kvinnofientlig hiphop. Det är något som diskuteras och som problematiseras i media, på bloggar och bland feminister. Saken är väl den att det finns en mängd inriktningar både bland populär- och finkultur som är sexistiska och kränkande mot kvinnor.

När kommer Smp med en indignerad ledare mot kvinnofientligheten inom rocken, popen eller countryn? Ett svenskt band som varit mycket omdiskuterad är ju Stiftelsen, jag tycker att Smålandsposten ska lyssna på deras texter och analysera dem. För det är väl inte så att ledarskribenten bara har utgått från en forskningsrapport, utan att själv lyssna på några hiphoplåtar…? Upplysningsvis så finns det även feministisk hiphop, precis som det finns uttalat feministiska artister inom andra genrer. Dessvärre lär väl inte det heller falla Smp i smaken, då jag misstänker att det kommer att ses som ”extremt” åt andra hållet.

Att lasta en musikstil för hur skolelever beter sig tycker jag är att göra det väl lätt för sig. Det fanns en tid när Elvis Presleys juckande orsakade moralpanik. En tid när jazzmusik ansågs skada ungdomen. Idag skrattar vi lite åt det och det ligger nära till hands att flina även åt Smålandsposten. Fast egentligen är det ju bara sorgligt. För vad är egentligen syftet med texten? Att förbjuda hiphop känns inte riktigt realistiskt, eller hur?

Annonser

10 feta låtar

Nu ska ni få tips på några låtar som jag inte kan leva utan. Eftersom jag är lite av ett emo så är det många av låtarna som är lite sådär småsorgliga, men det bjuder jag på! Det blir mycket svenskt, för jag lyssnar mycket på svensk musik. Det var förresten helt sjukt svårt att bara välja tio låtar.

Länk till Spotify-lista finns här: Varsågoda!

  1. Först ut är Mattias Alkberg med Ragnar. Den här låten innehåller textraden ”hur man än beter sig är det kört”. Mer motivering än så är överflödig!
  2. Jag blev tonåring under 90-talets andra hälft. Jag gillar 90-talsmusik! Popsicles Not Forever håller än.
  3. The Perishers är ett annat svenskt band som här gästas av sjukt begåvade Sara IsakssonPills är vacker och sorglig och jag har säkert spelat den flera hundra gånger utan att tröttna. Om jag inte missminner mig så har den här låten varit med i Grey’s Anatomy också?
  4. Sedan blir det syntpop! Rent med Pet Shop Boys hörde jag första gången när Marit Bergman gjorde en cover på den på en konsert. Sedan lyssnade jag på originalet och blev fast. Så bra!
  5. Att bara välja en låt med Jonathan Johansson är nästan omöjligt, han är helt magisk. Det tar en liten stund att lyssna in sig, för det är texterna som är det viktiga. Eftersom jag inte kunde välja låt så tog jag en i högen: Under sjukhusen. Förresten har jag hört att han ska släppa nytt i höst, det ser jag fram emot!
  6. Det är lite svårt att tugga i sig att sångerskan Florence Welsh i Florence and the Machine är ett år yngre än jag… Jag känner att jag inte riktigt är med i matchen, så att säga. Trots att bandet har släppt flera bra låtar på senaste tiden så tycker jag ändå att Kiss with a fist från -09 är bäst.
  7. Med Frida Hyvönen är det lite samma lika som med Jonathan Johansson. Alla låtar är magiska, svårt att välja vilken som är bäst. Jag satsar här på singeln Dirty Dancing.
  8. Så en klassiker: Just like heaven med The Cure, vacker och sorglig.
  9. Billy the Vision and the Dancers är ett svenskt band som bland annat har gjort en låt med Hello Saferide som är ett av mina andra favoritband. Det var så jag började lyssna på dem. Den här låten är kanske lite cheesy, men det bjuder jag på. Att den får mig att tänka på min hund är ännu mer cheesy… I seek a stronger word helt enkelt!
  10. Sista låten ut är en tonsättning av en dikt av Sonja Åkesson. Sjunger gör Annika Norlin, sångerska i Säkert och Hello Saferide. Åkej heter låten och jag tycker att den så bra beskriver hur det ofta känns om kvällen, innan det är dags att sova.

Happy listening!