Den som har mockat flest boxar när den dör vinner

Hello readerz!

Så här i helgtider är det rena rama julafton (höhö) för oss timvikarier, det är många ordinarie som vill ha semester och man får ob-tillägg och och storhelgstillägg och allt möjligt trevligt. Jag har två timjobb, ett på ett dagcenter och ett på en ridskola. Igår och idag hade jag stalltjänst, för första gången på länge. Jag kan konstatera att jag håller tempo i mockningen, men att kroppen är otränad… Träningsvärken idag är inte nådig.

Något som är trevligt med att ha stalltjänst är att man får så mycket tid att tänka på små och stora saker, samtidigt som man skyfflar gödsel eller väger upp hö. Ofta börjar jag tänka på hur konservativa vi hästmänniskor är. Varför använder vi fortfarande omoderna redskap som har utvecklats minst sagt obetydligt sedan 1800-talet? Varför pratar vi så lite om ergonomi och förslitningsskador när det gäller människor (om hästars hållbarhet pratar vi mest hela tiden)?

Jag har en teori om att det är för att det anses lite fint att slita ont. Det ska vara blod, svett och tårar. Annars är man inte värdig bland hästfolket. Det är förstås en kostnadsfråga, också. Det kan vara okej att mocka för hand till en häst, sin egen, om det möjliggör att man har råd att ha häst. Men i professionella verksamheter, är det acceptabelt att personalen ska väga upp hö i kassar som packas på golvet? Den arbetsställningen är inte bra för kroppen. Alla vet det, men det är ont om lösningar. Att tänka nytt är svårt, ibland. På andra områden inom hästvärlden går produktutvecklingen i rasande fart, med då är det förstås kläder och prylar som det gäller. ”Anatomiskt” är modeordet gällande hästutrustning. Det samma hörs sällan när det gäller människor som arbetar med att mocka, fodra, vattna, stängsla och alla andra sysslor som dagligen måste utföras i ett stall. Jag efterlyser ergonomiska, kostnadseffektiva arbetsmetoder, så att den personal som arbetar med hästar kan fortsätta med det.

Det måste ju finnas någon som kan klura ut något bra. Jag vägrar tro att det inte går att lösa. Och jag vägrar finna mig i att vi ska göra ”som vi alltid har gjort” och att det skulle ligga någon slags prestige i att vara den som sliter hårdast. Jag vet att olika stall har olika förutsättningar och därför är det en lösning som skulle kunna bli minst lika självklar som grep och skottkärra som jag efterlyser. Lika självklar, men mycket bättre.

Annonser