Företagande, jobb och framtid

Den här veckan har jag kommit igång på riktigt med den tredje inriktningen på mitt företag, nämligen hopp- och dressyrträning för elever med egen häst. De andra inriktningarna, ridskolevikarie och föreläsningar är redan igång. I veckan har jag hållit en dressyr- och en hoppträning, plus att jag har ridit två hästar åt en elev. Det är så kul att vara igång!

Mitt företag är ett sidoprojekt som jag håller igång samtidigt som jag studerar. Det viktigaste med företaget är att jag får göra saker som jag tycker är kul. Dessutom passar jag på att lära mig nya saker, förhoppningsvis tjänar jag en slant och så är det skönt att ha friheten att själv välja sina uppdrag. Som anställd är det ju bara att göra de uppgifter som man har fått, i företaget är det upp till mig vad jag väljer att tacka ja till.

I framtiden tänker jag ändå att jag allra helst skulle vilja vara anställd och inte driva eget. Det förutsätter förstås att jag får en tillsvidareanställning. Det är verkligen ingen självklarhet idag, det är så många som har osäkra, tillfälliga anställningar, jobbar i bemanningsföretag och så vidare. Jag tycker att det är synd att det är så svårt att hitta trygga anställningar. Det gäller förstås särskilt de som saknar högre utbildning. Att ha tillfälliga jobb, att vara springvikarie eller behovsanställd kan fungera för vissa, men det kan vara svårt att kombinera med exempelvis familjeliv. Jag måste hitta hundvakt när jag ska jobba, vilket inte alltid är enkel. Jag kan bara föreställa mig hur det är för de som har barn och som kanske blir inringda med kort varsel, kanske dessutom på obekväma arbetstider.

Jag gillar den frihet att styra min egen tid som jag har just nu, med studierna och mitt företag. Jag brukar skämta om att jag aldrig mer vill jobba heltid. Och visst är det skönt att själv kunna planera, men jag tror att jag är en för ängslig själ för att helt kunna slappna av om jag skulle försörja mig på firman. Därför önskar jag mig ett lite lagom tryggt jobb när jag är klar med mina studier… Tur att det är två år kvar!

På tal om studierna, på måndag öppnar antagningen för vårterminen. Jag läser fristående kurser och kan välja fritt vad jag vill läsa. Jag tror att det kommer att bli något med arbetsrätt, arbetssociologi eller arbetsmiljö i vår. Frågan är bara om det ska bli på distans eller ”vanligt”? Jag är lite orolig över att distansstudier skulle kunna leda till att jag isolerar mig för mycket och träffar för få människor. Samtidigt blir det ännu färre tider att passa, mer utrymme för att jobba när mina kunder önskar och mer tid tillsammans med hunden om jag sitter hemma och pluggar. Jag har till den femtonde oktober på mig att bestämma mig, den som lever får se!

Annonser

Balanskonster

Först: TACK! för fin respons på mina inlägg de senaste dagarna. Det är inte så dumt att vara bloggdrottning ändå… 😉

Idag fick jag möjlighet att sluta lite tidigare på jobbet, så nu sitter jag på balkongen och försöker vrida mig så att datorn kommer i skugga, medan mina ben hamnar i solen.

Detta med jobb och fritid är något som för mig har bytt prioriteringsordning. I gårdagens inlägg berättade jag om hur jag levde för mitt jobb. Det var så viktigt för mig att prestera på jobbet, och så roligt att göra det, att jag till och med sålde min häst (delvis) för att kunna lägga mer fokus på jobb och ideella uppdrag. Förtroendeuppdragen befinner sig i en gråzon här, för det är inte avlönat arbete, men samtidigt tar det från samma ”energikonto” som jobbet. Åtminstone är det så för mig.

För ett och ett halvt år sedan kom en hundvalp in i mitt liv. Den tibetanska spanieln Prins har helt och hållet vänt upp och ned på världen och fått mig att börja uppskatta min lediga tid. Idag längtar jag hem. Att skaffa hund var för mig det bästa beslut som jag någonsin hade kunnat ta. För er som inte är djurmänniskor låter det antagligen helt befängt, men med Prins känner jag mig aldrig ensam längre.

Jag har fortfarande mycket att göra. Jag studerar i terminerna, sommarjobbar nu, har ideella uppdrag och ett eget företag. Det är ändå inte samma sak att vara student som att vara heltidsarbetande. Sommarjobbet är på ungefär 75 % av en heltid och det passar mig utmärkt. Jag har tid att sitta på balkongen och sola benen. Jag har tid att känna efter hur jag mår, tid att se på dålig teve eller slösurfa, om jag vill. Sådant som tidigare gav mig ångest ger mig nu ny energi.

Det är inte lätt att hitta balansen i livet. Det som är rätt för mig är fel för någon annan. Men jag tänker att det måste vara något som är fel när så många går arbetslösa, samtidigt som andra jobbar sig sjuka. Om själva samhället, kollektivet, är ur balans, hur ska då enskilda individer kunna hitta jämvikt? Jag har inga bra förslag på hur vi ska lösa det problemet, återkommer när jag har tänkt klart! 😉

CIMG0461

Min hund Prins får illustrera detta inlägg, han är en representant för allt som är bra i livet 🙂