Ledstjärna #8

Jag berättar öppet och tydligt om jag har olika uppdrag och roller.

Vid första anblicken kan den här ledstjärnan kanske verka lite klurig? När man känner till bakgrunden blir den lättare att förstå.

Många inom ridsporten har flera olika roller eller funktioner. En och samma person kan till exempel vara både tränare, domare och hästförsäljare. Det är viktigt att vara tydlig med vilken roll som man för tillfället har, så att det inte blir missförstånd. Ni vet lika väl som jag hur lätt rykten sprids, kan det vara så att någon har fått fördelar för att hens tränare också är banbyggare på helgens tävling? och så vidare i all oändlighet. Om en tränare förmedlar en häst till en elev, ska då försäljaren betala provision till tränaren? Är det okej att en person som av föreningen är anställd som ridlärare också håller träningar på andra anläggningar, fast då i privat regi? Det finns kanske inte helt självklara svar på de frågorna, utan det är sådant som man får diskutera, vrida och vända på.

Ofta är det ju också samma personer som har förtroendeuppdrag på olika nivåer i ridsporten. Här tror jag att vi skulle vinna på att vara ännu tydligare med vad som förväntas av de personer som har fått just ett förtroende att förvalta. Det är viktigt med lojalitet med organisationen och att man inte för information vidare som varit avsedd att hållas inom gruppen. Det är en svår utmaning, men det är inte så dumt att ibland försöka ställa sig själv utanför sina olika roller, att se sin organisation utifrån.

Att vara ideellt aktiv, att ha förtroendeuppdrag, det innebär att man lägger en del av sin fritid på något som man brinner för. Det kan ge massor tillbaka och få en att växa som person, men det gäller att ge sig in i uppdraget med rätt inställning. Den som gör det för att bevaka sina egna intressen, istället för organisationens, den är fel ute. Det är naturligtvis välkommet att lägga sitt eget perspektiv på frågor och använda sig av sina erfarenheter, men den som tar ett styrelseuppdrag för egen vinnings skull bör tänka om. Återigen är det viktigt med tydlighet, att helt enkelt tala om vilken roll man för tillfället har och varför. Därav denna viktiga ledstjärna.

Annonser

Engagemanget, idrotten och framtiden

Har ni sett/läst detta?

Jag må vara gammaldags, men jag tycker verkligen att de värden som föreningsidrotten står för är värda att bevara. Dock tror jag att vi behöver bli bättre på att berätta om dem, att vi behöver skryta lite.

Att (barn)idrott organiserad av ideella föreningar ska fortsätta finnas för att alla, eller så gott som alla, ska ges möjlighet att utöva idrott, oberoende av ekonomisk status, är ett argument. Jag tycker att det finns fler vinster. Att vara föreningsaktiv ger möjlighet till sammanhållning, nya vänner och att göra något gott för andra, vilket är en faktor som är betydelsefull för individens välbefinnande. I reportaget framställs detta med att hjälpa till i föreningen som något jobbigt, tidskrävande och negativt. Visst kan det vara det, men som bekant behöver det inte vara hur man har det utan hur man tar det som är det viktiga.

Mina egna erfarenheter av föreningsdriven idrott är förstås inte odelat positiva. Det vore lögn att skriva att det aldrig har känts jobbigt, att det aldrig har uppstått konflikter, att jag aldrig har känt mig less. För det har varit hårt slit ibland. Samtidigt har jag fått tusenfalt tillbaka och vet ni? Om jag lägger ihop det bra med det dåliga så överväger det som har varit bra. Resan har varit mödan värd.

Jag har lärt mig att fungera tillsammans med andra. Jag har lärt mig att vara självständig. Jag har övat mig på att prata inför andra, på att argumentera för min sak. Jag har lärt mig om demokrati och föreningsteknik. Jag har sett andra växa, det är nog det finaste av allt!

Ideellt engagemang har sett olika ut bakåt i tiden, om vi jämför med hur det ser ut idag. Jag håller med om att en del av de strukturer och arbetsformer som är vanliga inom föreningsidrotten är en aning ålderdomliga. Jag tror att vi i framtiden kommer att jobba mer i projektform i föreningarna. Jag tror att vi kommer att använda webben mer för möten och konferenser. Det ideella engagemanget kommer alltså att se annorlunda ut framöver, mot hur det ser ut idag. Det innebär inte att det kommer att dö ut. Om fler av er tänker som jag – att ni vill bevara och behålla föreningsidrotten, då tycker jag att ni ska satsa på att behålla de som är aktiva idag. Med aktiva menar jag både idrottsligt och i styrelserummen. De som redan är inne i verksamheten, som känner alla dess värden, de är ju de bästa ambassadörerna! Det är de personerna som ska locka till sig fler. Fler som vill vara med och ha lika roligt och lära sig lika mycket som vi.

Jag är säker på att privata initiativ kan ha lika hög kvalitet på idrottsträningen som vi har i föreningarna. Däremot tror jag inte att gemenskapen blir lika stor om det aldrig förväntas av deltagarna och deras föräldrar att de gör något tillsammans. Naturligtvis tar det tid. Men är inte föräldra-/vuxentid tillsammans med barnen värt att prioritera?

Heja idrottsrörelsen! (Får ett religiöst skimmer i blicken… ;))