Den stora höstenkäten

Älskar listor 🙂 Den här är lånad från Quetzalas blogg.

Vad ser du fram emot just nu?
Att få träffa min goa Carla-häst varje dag 🙂

Vad hatar du med hösten?
Mörkret. Kylan. Regnet. Leran. Blåsten. Tröttheten… Vad finns det att älska med hösten, liksom?

Vad har du på dig i höst?
Pyjamas, ridbyxor, gummistövlar, raggsockor. Oftast inte allt samtidigt.

Vad exakt gjorde du vid denna tiden förra året?
Pluggade, red på fine Rickard, letade efter balans i livet. Gick promenader med hunden, hade en kärlekshistoria som var en berg-och-dal-bana.

Med sommaren fortfarande färsk i minnet…Vad var bäst och sämst med sommaren?
Bäst: Vädret, det härliga betet som Rickard gick på, mitt braiga sommarjobb, att jag bodde på landet.
Sämst: Kan inte direkt komma på något dåligt? Att jag inte var ledig så mycket, kanske?

Visa fem bilder från förra hösten och berätta om dom!

IMG_1051
Vi hade gemensamma onsdagsmiddagar i kompisgänget, här är supergod höstig gryta lagad av bästa Emelie!

IMG_1082
Prins och jag hängde med lilla D.

IMG_1087
Jag representerade CUS på ridsportforum. En stor ära, som vanligt.

IMG_1111
Halloweenfest i Kalmar!

IMG_1180
Prins och hans syrra Signe fyllde ett år och Karin gjorde tårta 🙂

Vad lyssnar du på för musik i höst? (ev alltid)
Jonathan Johansson
The Sounds – Hurt the ones I love
1987 – Ocean
Au Revoir Simone – Crazy

Med mera. Förstås.

Ditt bästa skönhetstips inför hösten?
Att använda barn-olja i duschen! Befriar en från torrfläckar och narig hud. Det är det bästa tips som jag själv någonsin mottagit 🙂

Och sist men inte minst… Vad är hösten för dig?
Något som måste överlevas… Hårt jobb, solljusbrist, inställda uteritter på grund av älgjakt. Och så lek med hunden bland nedfallna löv förstås 🙂

Annonser

Jag är inte mörkrädd, men…

Jag är inte mörkrädd, jag tror inte på spöken. Det har jag aldrig gjort. Jag har inget emot att vara ensam i A:s hus på landet när han jobbar kväll eller natt. Jag och min hund klarar oss fint.

Jag är inte mörkrädd, men jag hatar verkligen mörkret. Hatar att det faller så snabbt och att dessa vackra septemberdagar så snabbt går över i kväll. Vet vad som komma skall, i form av mörker och kyla. Jag försöker tänka positivt, men just ikväll känner jag mig inte ett dugg positivt inställd. Jag behöver ljus, för jag mår bättre då.

Jag sitter här under filten och försöker hitta det mysiga med hösten som ”alla” pratar om. Jag tycker att det är fan så mycket mysigare att sitta på balkongen i shorts och linne och titta på solnedgången. Så det så! (Och då har jag ändå världens godaste te hemma.)

Jaja. När jag blir rik och berömd ska jag bo i något varmt land halva året och bara vara i Sverige på sommaren. Då hittar jag väl något nytt att gnälla över… 😉

 

Första september

Idag är den första dagen i den första höstmånaden. Jag har uppmärksammat detta genom att stalla in Rickard the horse. Han har gått på världens bästa bete hela sommaren, men från och med inatt sover han hemma i sin egen box. Det har kommit ett antal regnskurar under dagen, en av dem medan jag red från betet till stallet… Det finns inga dåliga väder o.s.v…

R har också fått en ny hagkompis. Rickard är ranglåg, så hopsläppen brukar sällan vara något problem. Över huvud taget har jag svårt att se detta med att låta hästen få nya hagkompisar som en big deal. För mig är det viktigt att hästen har hagkompisar. Jag skulle aldrig låta någon häst gå ensam (om det inte är av medicinska skäl förstås). Jag har (TA I TRÄ!!) aldrig varit med om några skador på någon av mina hästar just vid hopsläpp. Det är kanske därför som jag förutsätter att det ska gå bra? Särskilt så här års, när det finns gräs att tugga på, då är det ju oftast lugnt.

Mot slutet av veckan kommer ytterligare två hästar att släppas in i hagen. Det tycker jag är bra, ju fler hästkompisar – desto bättre. Det jobbiga när de bara är två är ju att man kan bli tvungen att ta in den andra hästen när man tar in sin egen för att rida.

Så, hösten börjar med regn (som sig bör?). Det fina med att ha stallat in är att jag nu har tillgång till ridhus, så jag slipper åtminstone bli blöt när jag rider… 🙂

Bilderna är från fina sommarhagen:

IMG_2050 IMG_2054

Övergångsperiod

God afton blåggen!

Jag har just plågat mig genom ett helt avsnitt av Idol, bara för att jag ville se Kakan som sidekickar Pär Lernström den här säsongen. Hon var med i typ tre sekunder. Jag är besviken.

Är det bara jag som blir förskräckligt vemodig när årstiderna växlar? Jag älskar sommaren, hatar att det är på väg att bli mörkt och kallt. Än så länge är det vackert ute, men det vackra gör att jag får lite ont i själen. Detsamma gäller våren, vackert ute, men aj så ont det gör. Jag har en teori om att det är förändringen som skrämmer mig, jag tycker inte om när det går från ett läge till ett annat. Det är övergången som är jobbig.

Jag har mycket att se fram emot i höst, men visst är det väl mänskligt att känna vemod när sommaren är på väg att ta slut? Det är så få månader om året som det är sommar och jag ägnar resten av året åt att längta efter dem… Vemodet uppstår där i glappet, när jag vet att tiden snart är ute, men det ändå finns några soliga dagar kvar att njuta av. Det är som att ta farväl av en älskad vän som ska ge sig ut på en lång resa, man är glad för vännens skull, men ledsen över att inte kunna ses på ett tag. Augusti-blues.

Jag tror att det skulle vara bra för mig att bo i ett land med mycket sol året om. Jag mår inte bra av för mycket mörker, min hjärna mår inte bra av det. Det ultimata hade ju varit att få tillbringa somrarna i Sverige och den andra halvan av året på något varmt och soligt ställe. Det får bli när jag bli en rik pensionär 😉 (As if…) Eftersom det inte lär hända på ett tag får jag genomleva vemodet, sedan spotta i nävarna och ta mig an den långa hösten och vintern.

Det ska väl gå. Ett år till. Jag tar ett år, ett ögonblick, i taget.