Teori och praktik

I helgen har jag varit barnvakt till två gulliga, intensiva barn. Det har varit både mys och o-mys, så att säga. När tvååringen säger ”Jag ÄLSKAR Pinsen” om min hund kan jag ju inte annat än smälta. Lika mysigt var det förstås inte att bli väckt av barnskrik klockan tre i natt…

När jag har med barn att göra tänker jag alltid på hur lätt det är att i teorin har en massa föreställningar om hur man vill göra och vara, som inte riktigt är lika enkla att omsätta i praktik. Det är lite som när jag skriver något snusförnuftigt här på bloggen, för att sedan inse att jag själv kanske inte alltid lever upp till det.

Jag tänker alltid att jag vill vara tillåtande, men tydlig, mot barn. Låta dem få ta egna beslut, inom vissa gränser. Men det är svårt att inte falla för tjat eller gnäll. Att inte gå den bekväma vägen, att behålla tålamodet. Jag är djupt imponerad av alla som vågar bli föräldrar! Det är modigt. Att låna någon annans barn för ett par timmar eller över en helg är ju inte alls samma sak som att ha egna, på gott och ont. Jag känner få människor som har en okomplicerad relation till sina föräldrar, om ens någon? Modigt alltså, att våga skaffa barn.

En annan sak som skiljer teorin från praktiken är ju tiden som man har på sig. Att i teorin sitta och fundera över hur man vill agera och vad man ska säga är ju något helt annat än att reagera i skarpt läge. Då är det bara att göra, att vara snabb.

Nåväl, samtliga inblandade är fortfarande vid liv och familjens hus står kvar. Mission accomplished!

Annonser