Terminsstart

Idag börjar vårterminen och jag bli distansstudent. Jag ska läsa fyra olika kurser som ges av fyra olika lärosäten, vilket innebär fyra olika kursplattformar, fyra mejladresser och så vidare… Får nog skapa något slags översiktsdokument för att hålla koll på allt. Det ska i alla fall bli väldigt kul, som det känns just nu.

I helgen jobbade jag, klockan ringde 05.00 båda dagarna, så idag är det zombie-mode här. Ska försöka återfå energi genom en lugn måndag med hundpromenad, ridning och lite hemmapyssel. Veckan innehåller förutom studiestart en jobbkväll i Älmhult och på fredag åker jag till Stockholm och blir där över helgen. Det är gemensamt möte för alla ridsportens centrala sektioner + förbundsstyrelsen. Vi ska också få en visning av Friends Arena, där hästshowen som tidigare var i Globen kommer att hållas i höst. Jag ser fram emot helgen, ska bli kul att få träffa alla!

På tal om studier, hur gick det då med den berömda c-uppsatsen som jag har skrivit så mycket om? Jo, eftersom universitetet är lite av ett skämt så var vår examinator inte på examinationen… Ju mer jag tänker på det, desto konstigare blir det. Istället var vår handledare där och så fick vi i efterhand mejla till examinatorn vad vi tänker göra med opponenternas synpunkter. Senast den 4 februari får vi svar på om vi har blivit godkända eller inte. Det är en lång väntan och dessutom kommer vi inte att få något CSN förrän poängen är inrapporterade. När jag började på universitetet hade jag en föreställning om att allt skulle vara så uppstyrt och professionellt hela tiden, men den illusionen har jag blivit av med nu…

Idag tycker jag att ni ska läsa den här artikeln om kränkningar inom idrotten och hur vi kan komma till rätta med dem.

Annonser

Vad ska jag bli när jag blir stor?

När c-uppsatsen är godkänd och inrapporterad kommer jag att ha tagit 90 högskolepoäng. Det innebär att jag är halvvägs mot en kandidatexamen, som är mitt mål med mina studier. Om ett och ett halvt år kommer jag alltså att vara färdig på universitetet.

Egentligen är det konstigt, det här med lönearbete. Att vi liksom ska förverkliga oss själva genom att arbeta, att jobbet ska vara livets mening. Jag kan ibland känna att jag vill hoppa av hela karusellen, att arbeta för att få lön som går till konsumtion, det känns så futtigt på något sätt. Fast jag vet inte riktigt vad som skulle vara alternativet? Jag hoppas i alla fall att mitt framtida jobb blir meningsfullt. Jag studerar ju till personalvetare och hoppas på att kunna jobba med arbetsmiljö. Helst skulle jag vilja ha ett jobb där en anställning på kanske 80% av heltid ger mig tillräckligt med pengar för att kunna försörja mig själv, häst och hund… Ni ser, jag kommer direkt tillbaka till pengar.

Allra helst skulle jag vilja jobba i en idéburen organisation. Jag vill jobba med något som betyder något. Näst helst kommer offentlig sektor och sist ett privat företag. Jag är inte så sugen på ett privat, vinstdrivande företag. Jag är lite för mycket av en idealist för att vilja det. Samtidigt så vet jag ju att det var kämpigt att jobba i en ideell förening, att jag tog problemen med mig hem från jobbet och att jag kände så mycket för föreningen att jag började identifiera mig som min yrkesroll. Att den privata Elin suddades ut och ersattes av jobb-Elin. Sedan blev jag sjuk. Det var inte bra för mig. Idag har jag hittat en bättre balans i livet och jag hoppas att jag kommer att kunna jobba i en organisation grundad på idéer.

I vår kommer jag att plugga på distans. Jag ska läsa arbetsrätt, personalekonomi, arbetsmiljö och organisationsteori. Jag hoppas att jag kommer att kunna hålla mig motiverad genom hela våren, eller åtminstone merparten av den… Efter att ha ingått i ett uppsatspar ska det bli väldigt skönt att bara ha sig själv att ta hänsyn till. Det gäller väl bara att jag inte planerar in för mycket saker att göra utöver studierna, det är ju ändå de som ska vara huvudfokus.

Jag har hittat ett sammanhang här i Växjö, med kompisar, jobb, ett stall som jag trivs i. Jag har min lägenhet och jag trivs bra. Jag hoppas att jag kan hitta ett passande jobb här när jag är färdig med studierna, för jag vill verkligen bo kvar här.

Jag har ibland stresskänslor över framtiden, men oftast inte. Jag har lärt mig att det oftast ordnar sig till slut. Jag tror att det gör det den här gången också.

Företagande, jobb och framtid

Den här veckan har jag kommit igång på riktigt med den tredje inriktningen på mitt företag, nämligen hopp- och dressyrträning för elever med egen häst. De andra inriktningarna, ridskolevikarie och föreläsningar är redan igång. I veckan har jag hållit en dressyr- och en hoppträning, plus att jag har ridit två hästar åt en elev. Det är så kul att vara igång!

Mitt företag är ett sidoprojekt som jag håller igång samtidigt som jag studerar. Det viktigaste med företaget är att jag får göra saker som jag tycker är kul. Dessutom passar jag på att lära mig nya saker, förhoppningsvis tjänar jag en slant och så är det skönt att ha friheten att själv välja sina uppdrag. Som anställd är det ju bara att göra de uppgifter som man har fått, i företaget är det upp till mig vad jag väljer att tacka ja till.

I framtiden tänker jag ändå att jag allra helst skulle vilja vara anställd och inte driva eget. Det förutsätter förstås att jag får en tillsvidareanställning. Det är verkligen ingen självklarhet idag, det är så många som har osäkra, tillfälliga anställningar, jobbar i bemanningsföretag och så vidare. Jag tycker att det är synd att det är så svårt att hitta trygga anställningar. Det gäller förstås särskilt de som saknar högre utbildning. Att ha tillfälliga jobb, att vara springvikarie eller behovsanställd kan fungera för vissa, men det kan vara svårt att kombinera med exempelvis familjeliv. Jag måste hitta hundvakt när jag ska jobba, vilket inte alltid är enkel. Jag kan bara föreställa mig hur det är för de som har barn och som kanske blir inringda med kort varsel, kanske dessutom på obekväma arbetstider.

Jag gillar den frihet att styra min egen tid som jag har just nu, med studierna och mitt företag. Jag brukar skämta om att jag aldrig mer vill jobba heltid. Och visst är det skönt att själv kunna planera, men jag tror att jag är en för ängslig själ för att helt kunna slappna av om jag skulle försörja mig på firman. Därför önskar jag mig ett lite lagom tryggt jobb när jag är klar med mina studier… Tur att det är två år kvar!

På tal om studierna, på måndag öppnar antagningen för vårterminen. Jag läser fristående kurser och kan välja fritt vad jag vill läsa. Jag tror att det kommer att bli något med arbetsrätt, arbetssociologi eller arbetsmiljö i vår. Frågan är bara om det ska bli på distans eller ”vanligt”? Jag är lite orolig över att distansstudier skulle kunna leda till att jag isolerar mig för mycket och träffar för få människor. Samtidigt blir det ännu färre tider att passa, mer utrymme för att jobba när mina kunder önskar och mer tid tillsammans med hunden om jag sitter hemma och pluggar. Jag har till den femtonde oktober på mig att bestämma mig, den som lever får se!