Ibland hatar jag Disney

Jag har tänkt lite på det här med barnkultur. Som den vänstervridna feministhäxa jag är har jag svårt för Disneys heteronormativa, könsrollsbevarande värld. Ingen nyhet det. Alla dessa prinsessor som väntar på prinsen, som är ljushyade och finlemmade. Som med några få undantag är passiva, milda och goda. Det får mig att må illa. Varför utsätter vi barn för det här?

En klok person brukar säga att det är Disneys fel att vi förmänskligar hästar. Hen menar att Disney har fått oss att tro att djur kan prata likadant som människor och att det är därför som vi människor tror att djuren har mänskliga känslor. Som när vi packar in dem i täcken, ger dem müsli som ser ut som människomat (och kostar därefter) och köper piffig utrustning som matchas till förbannelse.

Jag har ju inga barn och jag vet förstås att det finns alternativ till Disney. Jag tänker bara att de vore härligt om de som är stora, som gör stora filmer för en stor publik kunde göra något som är mindre snävt? Som är mer tillåtande? Men jag vet ju att cash is king och att det är de möjliga intäkterna som styr. Ibland hatar jag Disney, ibland känner jag mig bara uppgiven.

Annonser