Komplexitet

Idag mår jag inte så bra och jag vet inte riktigt varför. Eller, det är väl en kombination av olika saker, så som det är för de flesta. Novembermörkret och dimman påverkar mig. Jag äter d-vitamintillskott, men jag vet inte om det hjälper så mycket? Trött är jag ändå. Jag har dåligt samvete över att C, som jag skriver uppsats med, har skrivit mycket mer än jag. Ändå har jag svårt att klämma fram mer text, vilket jag verkligen borde ha gjort idag. Ångest och så vidare…

Nåja. Jag ska inte bara klaga. Jag har i alla fall sett till att bilen har fått på sig vinterdäcken idag, det var nog första gången någonsin som jag fixade det före första halkan. Jag har också gått en skogspromenad med Prins och provat min hoppsadel på Carla. Får se hur den ligger sedan när jag rider i den, funderar på om den kanske är lite för vid?

Jag är för rätten till sina egna känslor. Den som vill läsa en allt igenom peppande och positiv blogg får hoppa över min. Här blir det en blandning av allt, av det som gör livet så komplext. Jag har tidigare haft en massa skuldkänslor för att jag som har det så bra mår dåligt. Det försöker jag sluta med, jag försöker tänka att ingen kan rå för sina känslor.

Detta med komplexitet förresten. Är det bara jag som har svårt att känna mig nöjd? Å ena sidan så behöver jag massor med utrymme och tid för mig själv för att inte bli tokig. Å andra sidan har jag lätt för att känna mig ensam. Den här hjärnan alltså, den ger mig aldrig någon ro. Ibland så får jag för mig att mina tankar och känslor är mindre ”äkta” eftersom jag äter psykofarmaka. Att medicinen liksom tar udden av känslorna. Just nu har jag ändå kommit fram till att det är värt det. Så länge som ”låga” dagar som idag är undantag istället för regel är uddlöshet ett pris som jag är beredd att betala.

Annonser