Blue

Fantastisk låt och sjukt snygg video, som får beskriva hur det känns efter den här helgen… Jag vet ju att jag inte borde klaga, men nu när jag ser alla CUS:ares bilder och statusar och tweets från helgen så vill jag bara skjuta mig i huvudet. Hade egentligen ett inlägg om just CUS och ridsporten på gång, men det får bli någon annan dag, nu är jag bara ledsen och vill äta ett kilo godis.

Mvh surast i stan

Annonser

Blandade känslor

Å ena sidan så känner jag en näst intill religiös tacksamhet över att jag lever och att jag inte brutit nacken, blivit förlamad eller något annat otäckt. Jag hade nog så mycket tur i oturen som man bara kan ha när jag ramlade av i onsdags. Änglavakt, heter det visst. Pratade med en stallkompis som jobbar med försäkringar och hon sa att jag antagligen kommer att få ersättning för hjälm, sönderklippta kläder och sjukhusvistelse. Det är ju rätt schysst ändå. Beställde en ny hjälm i torsdags, den ska komma nästa vecka.

Å andra sidan (jag vet att detta är ett i-landsproblem…) så är det så sjukt deppigt att sitta hemma medan (nästan) alla andra före detta och nuvarande CUS:are är på väg till Strömsholm för att fira CUS 20-årsjubileum. Jag hade sett fram emot det så sjukt mycket och de kommer att ha så kul! Vi inte ens gå in på sociala medier och se uppdateringar därifrån, blir bara avundsjuk och tjurig… Igår tog jag (med lite hjälp) det vuxna och mogna beslutet att stanna hemma och vila huvudet under helgen för att bli riktigt frisk. Jag vet att det är det rätta beslutet, men det känns surt!

Å tredje sidan… så skiner solen och A är hemma och ledig. Det är inte så ofta som vi är lediga samtidigt. Hoppas att ni märker att jag övar mig på positivt tänkande? 😉