En dag som ideellt engagerad

04.25 Klockan ringer. Jag trycker på snooze

04.40 Jag hasar motvilligt upp. Hunden ger mig onda ögat och ligger kvar. Slår på kaffebryggaren som jag lägligt nog förberett.

05.30 Lämnar en nyrastad, aningen trött hund till snela vännen E.

05.40 Tittar på klockan och undrar var min förbeställda taxi blivit av?

05.43 Taxichaffisen ringer och undrar var jag är. Det visar sig att jag har angett fel adress, trots att jag dubbelkollat den med E.

06.30 Planet lyfter.

07.20 Undertecknad kräks upp morgonkaffet i en papperspåse, på grund av flygsjuka orsakad av turbulent inflygning mot Arlanda.

9.30 Infinner mig på Globen hotell och förmiddagsfikar ihop med Svenska Ridsportförbundets tävlingssektion, ridskole- och anläggningssektion samt utbildningssektion.

10.00 Gemensamt möte ridskola/anläggning och utbildning.

13.00 Skånsk kalops till lunch, mums!

14.00 Möte utbildningssektionen

16.00 Möte slut

18.30 Sitter på en överfull Bromma flygplats där en massa plan är försenade. Orkar inte göra något mer än att stirra rakt ut i luften. Tänker att om mitt plan är försenat så lägger jag mig på golvet och skrikgråter.

20.35 Hämtar älsklings-hunden.

20.50 Hemma!

 

Det är jätteroligt att vara engagerad på central nivå, jag är superglad över att ha fått förtroendet att få vara ledamot i utbildningssektionen. Det är långa dagar och mycket restid, med jag tycker att vi gör ett viktigt och nödvändigt jobb. I år hann jag inte med att se något av föreställningarna i Globen, men det var rätt skönt att komma hem.

I helgen håller CUS ungdomsforum, jag är lagom avundsjuk på alla som ska vara med där. Är säker på att ni har en toppenhelg framför er!

För mig blir det nu en smörgås, summering av dagen och därefter dejt med kudden!

Annonser

Blue

Fantastisk låt och sjukt snygg video, som får beskriva hur det känns efter den här helgen… Jag vet ju att jag inte borde klaga, men nu när jag ser alla CUS:ares bilder och statusar och tweets från helgen så vill jag bara skjuta mig i huvudet. Hade egentligen ett inlägg om just CUS och ridsporten på gång, men det får bli någon annan dag, nu är jag bara ledsen och vill äta ett kilo godis.

Mvh surast i stan

Blandade känslor

Å ena sidan så känner jag en näst intill religiös tacksamhet över att jag lever och att jag inte brutit nacken, blivit förlamad eller något annat otäckt. Jag hade nog så mycket tur i oturen som man bara kan ha när jag ramlade av i onsdags. Änglavakt, heter det visst. Pratade med en stallkompis som jobbar med försäkringar och hon sa att jag antagligen kommer att få ersättning för hjälm, sönderklippta kläder och sjukhusvistelse. Det är ju rätt schysst ändå. Beställde en ny hjälm i torsdags, den ska komma nästa vecka.

Å andra sidan (jag vet att detta är ett i-landsproblem…) så är det så sjukt deppigt att sitta hemma medan (nästan) alla andra före detta och nuvarande CUS:are är på väg till Strömsholm för att fira CUS 20-årsjubileum. Jag hade sett fram emot det så sjukt mycket och de kommer att ha så kul! Vi inte ens gå in på sociala medier och se uppdateringar därifrån, blir bara avundsjuk och tjurig… Igår tog jag (med lite hjälp) det vuxna och mogna beslutet att stanna hemma och vila huvudet under helgen för att bli riktigt frisk. Jag vet att det är det rätta beslutet, men det känns surt!

Å tredje sidan… så skiner solen och A är hemma och ledig. Det är inte så ofta som vi är lediga samtidigt. Hoppas att ni märker att jag övar mig på positivt tänkande? 😉