En annan sorts död på jobbet

Att tänka sig att bli utsatt för så pass allvarliga kränkningar och mobbning på jobbet att man till slut inte ser någon annan utväg än att välja att dö för egen hand. Det låter ju helt sjukt och det är det också. Ändå händer det.

Igår inleddes rättegången mot två chefer inom socialtjänsten som anklagas för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Det är familjen till trebarnspappan Lars Persson som har anmält cheferna, efter att Lars 2010 tog sitt liv. Detta efter omfattande mobbning på arbetet, undanhållande av information och till slut avsked.

Mobbning på jobbet är lika vanligt som det är i skolan. Lika vanligt och lika vidrigt. En undersökning från 1999 gör gällande att mellan 100 och 300 självmord varje år föregås av mobbning på jobbet. Dock är det otroligt svårt att bevisa att det är just mobbningen på arbetsplatsen som har varit orsaken till till självmordet, och därför är det sällan som dessa tragiska händelser får något rättsligt efterspel.

Hur ska vi då komma till rätta med det här? Än viktigare än att straffa dem som har haft ansvaret för arbetsmiljön, måste vara att se till att förebygga. Att se till att organisationer jobbar med arbetsmiljön, den psykosociala så väl som den fysiska. Det finns förstås inga enkla lösningar. Jag har tidigare skrivit att jag tycker att anslagen till Arbetsmiljöverket borde ökas och det tycker jag fortfarande. Jag tycker att fler satsningar på att motivera företag och organisationer till att verkligen jobba med arbetsmiljön borde genomföras. Fler och bättre satsningar, för att undvika förtvivlade människor som inte ser någon annan utväg än att avsluta det egna livet.

Aftonbladet om Lars som tog sitt liv efter att ha blivit mobbad.

Arbetarskydd om rättegången.

Annonser

Ojämställt arbetsliv ger kvinnor belastningsskador

Idag presenteras en ny rapport från Arbetsmiljöverket och Högskolan i Gävle. Den slår fast att det inte är biologiska skillnader mellan könen som gör att kvinnor oftare drabbas av arbetsskador än män. Istället är det så att män och kvinnor inom samma yrke har olika arbetsuppgifter. Kvinnors uppgifter är ofta mer repetitiva och statiska än mäns uppgifter. Det är alltså inte biologin som det är fel på, det är systemet och hur arbetet organiseras.

Det slås också fast att kvinnor generellt gör mer hushållsarbete än män, vilket också leder till fler förslitningsskador. Jag blir helt matt och uppgiven. Jag visste ju att vi inte hade kommit längre, men när jag ser det svart på vitt så här så blir det mer verkligt. Så nedslående.

Vad ska vi göra åt det? Ett första steg är ju att det uppmärksammas, men jag tycker också att det behöver forskas mer på arbetsmiljöområdet framöver. Mer utbildning av arbetsgivarna och mer fokus på hur vi kan fördela arbetet jämnt, både på jobbet och hemma. För det kan ju inte vara acceptabelt att det är här vi står, fortfarande?

Det har hänt igen

Minns ni Döden på jobbet? I veckan hände det igen, en ny dödsolycka, på samma företag. Två män drunknade i stenkolstjära. Förstå detta vidriga, att drunkna i tjära? Hur kan det hända? När jag läser kommentarer till artikeln på Facebook skriver människor att det är osannolikt att någon kommer att ställas till svars för dessa människors död. Hur är det möjligt? Något är riktigt fel om människor här i vårt trygga Sverige ska tillåtas dö på sina arbetsplatser, utan att någon får ta konsekvenserna.

I en annan kommentar läste jag att arbetsmiljöfrågor och (döds)olyckor på jobbet inte uppmärksammas så mycket i media, eftersom det anses ”osexigt”. Kanske är det sant. Vi tillbringar så många timmar av vårt liv på arbetet att vi inte orkar bry oss om villkoren för andra när vi väl är lediga. Ändå tänker jag att alla de där timmarna som vi lönearbetar borde borga för ett intresse för arbetsmiljön? Jag får väl erkänna att jag själv inte reflekterade speciellt mycket över arbetsmiljön, annat än kanske den psykosociala och samspelet kollegor emellan, förrän jag blev sjuk. Alla kan inte vara intresserade av allt, eller ta ansvar för allt. Men på högsta politiska nivå, där borde intresset finnas och förtroendet från alla väljare förvaltas. Att förvalta det förtroendet borde i min värld betyda att skydda de som håller ”arbetslinjen” levande.

Nästa sommar, 2014, kommer Arbetsmiljöverket att få ökade anslag, för första gången sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 och genomförde kraftiga neddragningar. Den ökningen behövs och jag kan bara hoppas att den leder till en positiv förändring i det verkliga arbetslivet.

Döden på jobbet

Arbetarskydd heter en tidning som handlar om arbetsmiljö. Här hittade jag historien om två unga killar som var med om en arbetsplatsolycka. En av dem överlevde inte. Den andre lever, men med svåra skador. Journalisten Elinor Torp har skrivit en bok om olyckan och om tiden efteråt.

Jag tycker att ni ska gå in och läsa artikeln. Är det så här som vi vill att arbetslivet ska se ut och om vi inte vill det, hur ska vi göra för att det ska förändras? Antalet unga som dör i arbetsplatsolyckor har ökat de senaste åren, enligt Arbetsmiljöverket. I den kalkugn där olyckan i artikeln ägde rum hade äldre och mer erfarna arbetare tackat nej till att jobba, men ungdomarna hade inget val. Alla behöver pengar för att överleva. Jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att det finns såna här jobb, i Sverige, idag. Att de inte uppmärksammas mer och att vi inte jobbar mer för en trygg och säker arbetsmiljö, för alla. Jag vill gärna läsa boken och jag känner mig bara mer och mer säker på att det är just arbetsmiljö som jag vill jobba med i framtiden.

Namnlös bild