Fredagslista

Hiss:

  • Min nya diskmaskin, ”Super Silence” heter den. Den håller verkligen vad den lovar, helt plötsligt går det att vara i köket och lyssna på radio med diskmaskinen igång! Många pensionärspoäng inkasseras här.
  • Jag har börjat följa ett Twitterkonto som bara delar Karin Boye-dikter.
  • Att livelåtarna från Jills veranda nu finns på Spotify! Plus alla andra låtar i programmet förstås.
  • Att me & my girlfriends ska fira 8 mars på Deluxe imorgon!
  • Att Berlinresa i april i stort sett är bokad :))))))

Diss:

  • Att Carla har tappat en sko = ingen ridning i helgen 😦
  • Väckarklockan ringer 05:00 imorgon…

 

Många bra saker och bara i-landsproblem alltså!

CIMG1086

Annonser

Lägesuppdatering

Tjolahopp! (Så pass käck…)

Jag har inte glömt bort bloggen, bara inte orkat med den. Nu är det dags för en lite update. Imorgon ska jag ta 6.07-tåget till Göteborg och jag är lagom stressad över risken att försova mig. Hoppas att jag vaknar och kommer upp. Väskan är ännu inte packad, men kvällen är ung. Typ. I Göteborg blir det först möte med utbildningssektionen imorgon på dagen, sedan kommer mamma upp på eftermiddagen och så ska hon och jag titta på tävlingarna i Scandinavium fredag kväll, hela lördag och hela söndag. Några varv på mässan ska också hinnas med 🙂 Det ska bli jätteroligt, fast just nu sitter jag här med resfeber och har ångest över att åka ifrån mina djur. Prins är redan lämnad till hundvakt och jag vet att han har det jättebra, men jag känner mig ensam.

Tittade ni på Jills veranda igår? Jag tycker att programmet är jättebra, men gårdagens avsnitt med Kristian Gidlund fick mitt hjärta att gå i tusen bitar. Såg det med två vänner, vi grät alla tre. Idag har jag känt mig låg hela dagen. Det har varit för mycket död på sistone; en vän som förlorat en förälder, en vän från uppväxten som oväntat gått bort och så Kristian igår. Jag har medvetet undvikit hans blogg och hans bok, för jag har så svårt att hantera tanken på att de som jag älskar ska dö. Kristian verkar ha varit en människa med ett stort djup. En dag när jag känner mig stark ska jag läsa hans bok, för att lära mig av hans klokskap.

Min fina häst och jag tycks ha tagit oss genom vår smekmånad. Tränade i måndags och det var jättesvårt att få henne att sätta bakbenen under kroppen och komma i balans. Till slut gick det, men det var väl ungefär fem procent av passet som hon var mellan hjälperna så som jag önskar. Det gör mig lite brydd, jag hoppas verkligen att vi snart tar oss upp för den här backen som vi är i. Nästa vecka ska min tränare hjälpa mig att tömköra henne och så har jag bokat en tid med en equiterapeut. För övrigt är det hård koncentration och att rida så bra som jag bara kan som gäller, att koordinera hjälperna för att få alla delar på plats. Det är nog bra med några dagar i Göteborg, så får både Carla och jag tid att bearbeta hur vi ska ta oss an varandra. Älskade hjärtehäst, tänk att ridning ska vara så svårt!

En positiv sak som har hänt är att jag fick en så otroligt fin komplimang av en ny bekantskap. Jag fick höra att jag uppfattas som fördomsfri och med starka åsikter. Jag blev väldigt glad, särskilt över det med fördomsfriheten. Hoppas att jag kan fortsätta att utvecklas åt det hållet 🙂

Hjärtesorg

Jag lyssnar på Musikguidens broken heart-lista, vilket ju inte bidrar till att höja stämningen direkt. Men åh, så många bra låtar det finns. Skulle i och för säg kunna lägga till några, har ett gäng i mina egna listor att välja på.

Jag är som oglad, fortfarande. Det som jag trodde var förkylning på gång var nog bara kroppens sätt att säga åt mig att lugna ner mig. Det har hänt förut att jag har fått halsont och feberkänning som försvunnit efter att jag tagit igen förlorad sömn.

Nåväl. Snart vänder det, snart blir det ljusare. Idag köpte jag mig en julkrans och hängde på ytterdörren. Försöker lura i grannarna att jag är som dem, att de inte har en galning som ogillar julpynt ibland sig… 😉

Och hjärtat, det läker väl så småningom. En dag ska jag skriva ett inlägg om kärlek och sånt. Det ska bara få en mer fast form i mitt huvud först, inlägget.

Kulturknut

När mina goda vän E fyllde år i somras så gav jag henne ett besök på Nina Hemmingssons utställning här i Växjö. Idag var det dags att uppfylla mitt löfte om present.

Jag tog chansen att sätta upp håret i en ståtlig kulturknut och så gav vi oss iväg för att pröva lyckan som kulturtanter. Utställningen var otroligt bra, det är mycket ångest, humor, svärta och träffsäkerhet. Inte alls dumt! Jag rekommenderar er alla att se utställningen om ni har möjlighet, ni har till en bit in i januari på er.

Förresten så har jag och några av mina vänner långtgående planer på att bli fullfjädrade kulturtanter. Om ni har fler tips på lämpliga aktiviteter för oss tas de tacksamt emot!

hemmingsson061009_255211w_101172437

Ledig lördag

Hej på er!

Hur har ni det? Jag sitter i soffan tillsammans med världens tröttaste hund och har just ätit en sen frukost. Om en stund blir det stallet och när jag kommer hem ska jag tvätta lite. Ikväll har jag tackat nej till utgång med fina vänner, till förmån för säsongspremiären av Downton Abbey. Bra dag!

Veckan har innehållit Ullaredsutflykt, första handledningen inför c-uppsatsen och två dagars jobb på dagcentret där jag är timvikarie. Utöver det har jag haft hand om båda hästarna alla dagar utom onsdag. Tur att jag inte har två hästar i vanliga fall, jag är alldeles för glad i att rykta, pyssla och pussa. Trots att jag bara rider Rickard så tar det mig över fyra timmar i stallet varje dag just nu. Det är kul, men inte hållbart i längden så klart. Carla verkar ha funnit sig väl till rätta och har också visat upp sin hoppförmåga genom att på eget bevåg byta hage för att få fortsätta vara tillsammans med bästisen Finntender…

Som ni förstår har bloggningen hamnat lite i andra hand under veckan. Jag ska bättra mig nu i helgen! Medan jag är i stallet tycker jag att ni ska titta på grymma Gnuccis nya musikvideo, regisserad av lika grymma Roxy Farhat. Den är en hyllning till hästtjejer! Låten är också jättebra:

Saker som Internet har lärt mig

Jag är ändå så glad över att leva i Internet-åldern. Det finns ju en massa nackdelar med Internet, förstås, men idag tänker jag på allt det positiva. Som att jag har blivit en så otroligt mycket mer medveten feminist tack vare smarta bloggare och twittrare. Att jag har kunnat följa länkar som delats på olika sociala medier och fått lära mig mer om hur världen ser ut och hur strukturer hindrar och motarbetar oss.

Internet har gjort mig mindre missnöjd med mig själv och med min kropp. De där coola, smarta feministerna har fått mig att inse att det är patriarkatet som talar om för mig att jag är tjock och ful. Att det inte är mitt fel att det känns så ibland. Att det är okej att se ut precis hur fan man vill. Faktiskt så tror jag aldrig att någon har sagt det till mig i verkligheten, men Internet har talat om det för mig så många gånger att jag har gjort det till en sanning.

När jag skulle köpa hund lärde Internet mig en massa viktiga saker. Internet hjälpte mig att välja ras och är fortfarande till god hjälp när jag undrar över något.

Internet har gett mig en massa bra populärkultur, som film och musik. Internet har lärt mig att tycka om nya genrer och har vidgat mina vyer. Internet har också hjälpt mig att leta upp bra låtar som jag bara minns en liten strof av.

Internet, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig? Som tur är finns du i min telefon, så att jag kan ha dig med mig hela tiden… 🙂

Så mycket bättre

Tittade ni på säsongspremiären igår? Jag gjorde det, lite halvt. Satt med datorn i knäet och läste bloggar samtidigt som jag tittade på programmet. Eftersom jag är en kulturtant som vanligtvis mest tittar på SVT så tycker jag att reklamavbrotten är så himla störande, man kommer ju ur stämning.

I alla fall tycker jag att det verkar vara ett skönt gäng i årets upplaga. Ser mest fram emot när de andra ska tolka Nationalteaterns låtar! Ebbot är ju alldeles underbar, Lill är en äkta superstar, liksom Agnes. Jag gillar Ken, fast igår tyckte jag att det var rätt tröttsamt när han hela tiden skulle prata om Lill som ”en vacker kvinna”. Sluta recensera andras utseende, tack! Titiyo tycker jag är cool och jag har hennes och Marit Bergmans duett Traveling companion som en favorit. Bo Kaspers Orkester har jag också lyssnat en hel del på, medelklassig kulturtant alltså.

Förresten, är ni som jag att ni inte kan låta bli att fundera på er drömuppställning i Så mycket bättre? Dessa hade jag valt:

Markus Krunegård
Marit Bergman
Annika Norlin
Jocke Berg
Anna Ternheim
Frida Hyvönen
Jonathan Johansson

Om man bara får välja sju alltså… Det är rätt svårt. Vilka hade ni velat se?

Fredagsgodis för mina öron

Idag är lite som julafton, fast bättre. Jag hade sett fram emot att Jonathan Johansson skulle släppa sin nya skiva den 23 oktober, och så släpptes den på Spotify redan idag 😀 Lyckan! Det blir repeat här i draknästet hela helgen.

Ett språk för de dömda heter albumet och du hittar det här. Mitt favoritspår är än så länge nummer 3, Stormen och vågorna. (Om det inte hade låtit så makabert så hade jag skrivit att jag skulle vilja att Jonathan sjöng den på min begravning. Men det låter ju helt sjukt, så det skriver jag inte.)

ett språk för de dömda

Ibland hatar jag Disney

Jag har tänkt lite på det här med barnkultur. Som den vänstervridna feministhäxa jag är har jag svårt för Disneys heteronormativa, könsrollsbevarande värld. Ingen nyhet det. Alla dessa prinsessor som väntar på prinsen, som är ljushyade och finlemmade. Som med några få undantag är passiva, milda och goda. Det får mig att må illa. Varför utsätter vi barn för det här?

En klok person brukar säga att det är Disneys fel att vi förmänskligar hästar. Hen menar att Disney har fått oss att tro att djur kan prata likadant som människor och att det är därför som vi människor tror att djuren har mänskliga känslor. Som när vi packar in dem i täcken, ger dem müsli som ser ut som människomat (och kostar därefter) och köper piffig utrustning som matchas till förbannelse.

Jag har ju inga barn och jag vet förstås att det finns alternativ till Disney. Jag tänker bara att de vore härligt om de som är stora, som gör stora filmer för en stor publik kunde göra något som är mindre snävt? Som är mer tillåtande? Men jag vet ju att cash is king och att det är de möjliga intäkterna som styr. Ibland hatar jag Disney, ibland känner jag mig bara uppgiven.