Business

Alla hästbloggare med lite självaktning verkar ha en egen kollektion, eller något spännande ”hemligt projekt” på gång för det mest. Jag har ju också eget företag, men jag känner inte riktigt igen mig när de skriver om sin ”business”. Det är väl så, det är lätt att bara framhålla det som är roligt och lyckat. Jag tycker att det är jättekul med min lilla firma, men det är ju inte så glamoröst direkt. Inga ”modellplåtningar” för mig 😉

Jag håller ju träningar, vikarierar på ridskola och håller föreläsningar i företaget. I höst har det varit mest av de två första. Det är roligt tycker jag, både med privatlektioner, träningar och att vara på ridskola. Då får man träffa elever och hästar på varierande nivå och vara ute i verkligheten. Samtidigt så påminns jag om ridläraryrkets baksidor och är ganska nöjd med att delvis ha bytt spår. Förra veckan höll jag en kall hoppträning utomhus i en blöt paddock. Det var kul, men skönt att det bara var en lektion inte fem… Härom veckan var det en ponny på en ridskola som hade kolik och jag kände genast stresspåslaget som man (jag?) får när det är jag som har ansvaret. Nu var ju inte jag yttersta ansvarig och det kändes faktiskt rätt så skönt.

Något som man lätt glömmer när det gäller företagande är administrationen. Idag har jag bokfört och fakturerat på förmiddagen. Eftersom mitt företag är ganska litet så har jag inte så många verifikationer, så det går ganska fort. Ändå är det ju något som ska göras och lika kul som att undervisa är det då rakt inte!

Tjänar man några pengar då? Nja, än så länge har det inte blivit så mycket för mig, men så är ju också mitt företag en sidoverksamhet bredvid mina studier. Jag har i alla fall kunnat ta tillbaka de pengar som jag satte in som ett startkapital i början, så det är skönt. Jag har några marknadsföringsidéer, så vem vet, det kanske kommer fler uppdrag framöver? 🙂

Annonser

Termoskaffe

Hej på er!

Här sitter jag och luktar hösilage. Var glada för att det här inte är en luktblogg.

Idag ringde klockan 05.15. Det borde var förbjudet enligt lag att stiga upp så tidigt!! A och Prins låg kvar och sov till 10.25….. Själv styrde jag kosan mot Älmhult, aktade mig för vilda grisar längs med vägen och drack kaffe ur en gul termos. Jag kom fram välbehållen och hade sedan stalltjänst på ridskolan. Det gick bra, trots att jag inte har mockat till mer än en, eller max två, hästar i taget på typ två år. Dock ser jag inte fram emot träningsvärken som kommer att infinna sig i mina mockmuskler imorgon.

I eftermiddag blir det lite mer jobb, då är det en häst som ska klippas. Så om några timmar sitter jag här igen, luktar kanske lite mindre hösilage, men kliar mig desto mer. Inte för att jag har fått skabb (vilket tydligen har blivit vanligt i Värmland, hörde jag på radion?), utan för att små avklippta hästhår har en tendens att leta sig in överallt och klia något infernaliskt.

Utöver detta äventyr ska också Rickard den store ridas. Nu blir det fiskpinnar till lunch.

Hej så länge!

Företagande, jobb och framtid

Den här veckan har jag kommit igång på riktigt med den tredje inriktningen på mitt företag, nämligen hopp- och dressyrträning för elever med egen häst. De andra inriktningarna, ridskolevikarie och föreläsningar är redan igång. I veckan har jag hållit en dressyr- och en hoppträning, plus att jag har ridit två hästar åt en elev. Det är så kul att vara igång!

Mitt företag är ett sidoprojekt som jag håller igång samtidigt som jag studerar. Det viktigaste med företaget är att jag får göra saker som jag tycker är kul. Dessutom passar jag på att lära mig nya saker, förhoppningsvis tjänar jag en slant och så är det skönt att ha friheten att själv välja sina uppdrag. Som anställd är det ju bara att göra de uppgifter som man har fått, i företaget är det upp till mig vad jag väljer att tacka ja till.

I framtiden tänker jag ändå att jag allra helst skulle vilja vara anställd och inte driva eget. Det förutsätter förstås att jag får en tillsvidareanställning. Det är verkligen ingen självklarhet idag, det är så många som har osäkra, tillfälliga anställningar, jobbar i bemanningsföretag och så vidare. Jag tycker att det är synd att det är så svårt att hitta trygga anställningar. Det gäller förstås särskilt de som saknar högre utbildning. Att ha tillfälliga jobb, att vara springvikarie eller behovsanställd kan fungera för vissa, men det kan vara svårt att kombinera med exempelvis familjeliv. Jag måste hitta hundvakt när jag ska jobba, vilket inte alltid är enkel. Jag kan bara föreställa mig hur det är för de som har barn och som kanske blir inringda med kort varsel, kanske dessutom på obekväma arbetstider.

Jag gillar den frihet att styra min egen tid som jag har just nu, med studierna och mitt företag. Jag brukar skämta om att jag aldrig mer vill jobba heltid. Och visst är det skönt att själv kunna planera, men jag tror att jag är en för ängslig själ för att helt kunna slappna av om jag skulle försörja mig på firman. Därför önskar jag mig ett lite lagom tryggt jobb när jag är klar med mina studier… Tur att det är två år kvar!

På tal om studierna, på måndag öppnar antagningen för vårterminen. Jag läser fristående kurser och kan välja fritt vad jag vill läsa. Jag tror att det kommer att bli något med arbetsrätt, arbetssociologi eller arbetsmiljö i vår. Frågan är bara om det ska bli på distans eller ”vanligt”? Jag är lite orolig över att distansstudier skulle kunna leda till att jag isolerar mig för mycket och träffar för få människor. Samtidigt blir det ännu färre tider att passa, mer utrymme för att jobba när mina kunder önskar och mer tid tillsammans med hunden om jag sitter hemma och pluggar. Jag har till den femtonde oktober på mig att bestämma mig, den som lever får se!

Ridlärarvikarie

Idag har jag varit vikarie på min ursprungsklubb, Kalmarbygdens Fältrittklubb. Det var roligt att undervisa och härligt varmt att stå ute i solskenet. Här kommer några bilder från dagen:

IMG_2655 IMG_2657

Man måste göra en fusklapp med elevernas namn…

IMG_2659

Det klurigaste med att vikariera på just den här klubben är att det finns fyra bruna gotlandsruss. Jag som inte träffar dem så ofta tycker att alla fyra ser likadana ut…

IMG_2660

Zantus vilar sig i form. På lektionen var han allt annat än sömnig 😉

IMG_2661
Champion blev ”årets häst” förra året. Årets häst utses alltid vid Luciashowen.

Ett riktigt drömjobb

Den här Facebook-statusen lade jag upp i november förra året:

Statusuppdatering

Det är fantastiskt att jobba som ridlärare! Jag älskar att undervisa, jag älskar att få träffa hästar på arbetstid varje dag. Det är härligt att få vara utomhus så mycket och det är fint att få vara med människor som utövar sitt största intresse. Jag uppskattar föreningslivet och att få vara en del av idrottsrörelsen. Förra veckan fick jag ett så fint mejl från en före detta elev som tackade så mycket för allt som hon lärt sig av mig. Det värmde hjärtat! Igår fick jag en kram när jag träffade en annan före detta ridelev i affären och idag har jag besökt en ridskola som jag kanske ska vikariera på i framtiden, genom mitt företag. Då känner jag att jag saknar ridlärarlivet, att det är världens bästa jobb.

Men. Det kan vara tungt också. Ibland är det inte ett drömjobb, ibland är det ett helvete. Så är det väl med de flesta jobb, ibland känns det fantastiskt och ibland är det uselt?

Det som jag vill att vi ska prata om idag, det är just det som jag skrev i Facebook-statusen. Att det är ett riktigt jobb. Det är olikt många andra jobb, men det är ju stor skillnad även på att köra buss och att vara fastighetsmäklare. Det som stör mig är när andra förutsätter 1. att den som får jobba med sitt intresse kan ta vilken skit som helst ”för du får ju jobba med hästar” eller 2. att alla som jobbar inom hästnäringen är underbetalda, svartjobbande offer ”det är ju många tjejer som blir lurade och som inte vågar säga ifrån eftersom de bara vill vara med hästar”.

Puh. Jag blir arg bara jag tänker på det!

Att jobba som ridlärare innebär inte sällan att man har en ideell föreningsstyrelse som arbetsgivare. Det betyder att ens arbetsgivare inte får betalt för att vara just arbetsgivare och att de förväntas göra det på sin fritid. Det ställer stora krav på samtliga inblandade. Eftersom styrelsen kan bytas ut vid varje årsmöte får man som ridlärare och arbetstagare själv bevaka sina intressen, kanske ännu mer än på många andra arbetsplatser. Man måste kontrollera att man får rätt lön, att lagar och regler kring arbetsrättsliga frågor som lön, semester och arbetsmiljö följs.

När jag utbildade mig till ridlärare läsåret 06/07, alltså inte jättemånga år sedan, pratade vi ytterst lite om detta. Jag förstår att det är svårt att få med allt i en utbildning och att vissa saker bäst lärs in ute i det verkliga arbetslivet, men lite mer fokus på detta område önskas! Jag vet att många ridlärare väljer att jobba med något annat efter några år inom yrket (räcker upp handen och vinkar!). Själv har jag bytt ridbanan mot skolbänken, åtminstone delvis. Jag behåller en fot i ridsporten genom mitt eget företag, men det är ju inte samma sak som att ha sin huvudsakliga försörjning genom ridläraryrket, som jag hade tidigare. Jag kan förstås inte svara för varför andra lämnat yrket, men för mig var det just detta med arbetsrätten och arbetsmiljön som saknades. Jag älskar fortfarande att undervisa, jag älskar fortfarande hästar! Jag tycker att det är rätt kul att i mitt eget företag sitta och fixa med bokföring och hemsida, vilket liknar den administration som jag gjorde på ridskolan. Att göra den i min egen regi och på mina egna villkor är dock stor skillnad mot tidigare.

Till sist: Det finns många olika typer av jobb. Vissa tjänar en massa pengar på att blogga och har det som sitt jobb (I wish! ;)). Några bygger hus och några arbetar på kontor. Några kanske lär dig eller dina barn att rida och umgås med hästar. Alla dessa jobb är riktiga. Så länge du själv känner att du kan stå för hur du tjänar ditt levebröd och så länge det inte bryter mot några lagar – kör! Låt ingen annan tala om för dig vad som är av betydelse och vad som inte är det. Det är ju människors olikheter som gör livet så spännande.

 

Varje torn man bygger upp ska nån annan riva ner

Visst är det konstigt, hur sådant som man har ägnat år åt att bygga upp, kan raseras på ett ögonblick? Till exempel kan en brand eller en naturkatastrof ödelägga byggnader, infrastruktur och människoliv på bara några minuter. Jag som gillar att ha kontroll skräms av att livet är så slumpartat.

För att dra en ridsportparallell – en fin och välutbildad häst kan säljas till en mindre skicklig ryttare, men ändå prestera bra, den första tiden. Den nya ryttaren rider helt enkelt på vad den tidigare ryttaren har producerat. Om den nya ryttaren sedan inte lyckas förvalta det som har byggts upp, ja, då blir det inga bra resultat efter de första sex månaderna.

Många som har jobbat i en föreningsstyrelse vet hur det är när man verkligen brinner för något och ser till att det blir verklighet. Det kluriga är ju sedan att se till att förvalta och behålla det som man har byggt upp. Vid varje årsmöte byts ett antal personer ut och har man otur så har de goda idéerna tillhört personerna och inte blivit en del av föreningskulturen. Då rasar hela korthuset, bara för att några nyckelpersoner har valt att lämna sina platser.

Jag har varit anställd som ridlärare i en ideell ridsportförening. Det är lite extra klurigt, för då är styrelsemedlemmarna inte bara ansvariga för föreningen, utan också arbetsgivare för personalen. Att vara arbetsgivare kan vara tungt, särskilt om man som i den ideella föreningen gör det på sin fritid. Det är många lagar och regler att hålla reda på. För mig som arbetstagare i den ideella föreningen var det också viktigt att bli sedd som en person, att bli lyssnad på.

Jag har ju skrivit en del om mina erfarenheter av psykisk ohälsa, delvis i arbetslivet. Det torn som jag hade byggt upp på mitt jobb föll när jag blev sjuk. Jag hade behövt mer stöd på arbetsplatsen då, men jag tror att det är svårt för en ideell föreningsstyrelse att erbjuda det stödet. Tänk om alla arbetstagare, oavsett arbetsplats, enkelt kunde komma i kontakt med företagshälsovården för att få stöd. Det hade varit det allra bästa, att ha en utomstående part som kan hjälpa till när det blir svårt. Då skulle fler torn kunna få stå kvar, färre människor rasa. Kanske?

I våras gjorde jag ett roligt föreningsjobb i mitt företag, där jag pratade om just detta med arbetsgivaransvar. Det var både styrelse och personal med på träffen, vilket jag tror är viktigt för att få en samsyn i föreningen. Jag hoppas på fler uppdrag av den typen i framtiden 🙂

Några tankar om pedagogik

Så här på kvällskvisten sitter jag och längtar efter att få börja plugga igen. (Pleeeaze, påminn mig om det när jag i november svär över någon jobbig uppsatsinlämning…) Det är en dryg månad kvar till det är dags att checka in på universitetet igen. De två senaste terminerna har jag läst kurser i arbetslivspedagogik och det som jag har lärt mig där tar jag förstås med mig till mitt framtida yrkesliv (som jag hoppas kommer att vara inriktat på arbetsmiljö). Jag försöker också praktisera det i den verksamhet som jag bedriver inom mitt företag.

För mig är betyder god pedagogik vägledning, att ge en människa (eller en häst!) de verktyg som behövs för inlärning. När jag är ute och föreläser är det sällan som jag bara står och pratar rakt upp och ner. Jag försöker sysselsätta deltagarna, använda metoder som gör att de blir aktiva och själva kommer fram till lösningar. Här ska sägas att det inte bara är på universitetet som jag har lärt mig presentationsteknik och arbetssätt. Mina ideella uppdrag inom ridsporten har gett mig många tillfällen att lära mig mycket om detta och jag har försökt att ta alla dessa chanser till mig.

När jag är ridlärare, tränare, föreläsare eller processledare är det pedagogiken, med grundidén om att uppmuntra människor till att hitta sina vägar till inlärning av ny kunskap, som jag har i ryggen. Just uppmuntran är så viktig för mig. Jag själv har brottats med mycket osäkerhet och kan fortfarande tvivla på min egen förmåga i olika sammanhang. Inom idrotten talar vi om stödjande miljöer och det är precis så som jag vill vara. I min roll som pedagog vill jag hellre säga ja än nej till idéer från mina adepter. Pedagogik är inte att lösa andras uppgifter, utan att vara ett stöd till dem som själva gör jobbet. En stödjande miljö är för mig en miljö där det är okej att försöka. Där ledaren/pedagogen/tränaren/who ever uppmuntrar den som försöker med beröm. Där pedagogen finns till hands i med- såväl som motgång. Där alla bemöter varandra med kärlek och respekt.

Det är så jag vill att EG Utbildning ska uppfattas. Jag säger inte att det är enkelt. Men det är dit jag ska.

EG Utbildning

Vid sidan av mina studier driver jag ett företag som heter EG Utbildning. EG är förstås mina initialer, mycket fantasifullt, jag vet. Företaget startade jag i början av det här året och det har ridsportinriktning. Efter att ha avslutat min anställning på ridskolan där jag hade jobbat i fem år så kände jag att jag antagligen skulle komma att sakna undervisningen mycket. Därför startade jag företaget, för att ha en fot kvar i den pedagogiska praktiken, med hästar och elever.

EG Utbildning har tre inriktningar. Träning av elever med egen häst i hoppning och dressyr, vikarie på ridskola och föreningsutveckling. Under våren har framför allt föreningsutvecklingen varit populär, vilket så klart är jätteroligt!

Basen för företaget finns i Växjö, där jag bor. Jag tar uppdrag även på andra orter och har till exempel varit i Kalmar flera gånger. Eftersom jag inte har någon egen anläggning kommer jag ut till mina elever som vill träna för mig.

Ledorden för min verksamhet är positiv förstärkning. Det innebär att jag tror att lärandet blir bäst om man fokuserar på det som är positivt hos varje människa, häst eller organisation. Oavsett vilken typ av uppdrag som jag jobbar med så är det den positiva förstärkningen som jag ser som min viktigaste ingång.

De föreläsningar och utvecklingsdagar som jag har haft under våren har bland annat handlat om arbetsgivaransvar, ungdomsinflytande, arbetssätt i en ideell förening, alkohol och droger samt anti-mobbning. Nu i sommar jobbar jag vidare med marknadsföring och planerar inför hösten och hoppas på att få nya uppdrag 🙂

EG Utbildning

EG Utbildning2