Framgång och fri vilja

Vad betyder det för en människa att vara framgångsrik? Jag är halvvägs genom min utbildning och överallt talas det om karriär, anställningsbarhet och att lyckas. Alla de uttrycken får det att vända sig i magen på mig.

Jag vet att det samhälle som vi har med den politik som förs är ett individualistiskt sådant, att det är sköta sig själv och skita i andra som gäller för den som vill ”göra karriär”. Jag tycker att det låter otillfredsställande.

För mig är framgång att hitta ett jobb som jag trivs med. Ett jobb där jag kan känna att jag kommer till min rätt utan att stressa mig sönder och samman. Ett där jag får betalt så att jag har råd att försörja mig själv, hästen och hunden. Jag är inte en person som behöver vara i centrum, jag har svårt att relatera till de som säger att man ”måste ta plats”. Jag låter hellre andra vara i rampljuset, om det betyder att jag har en bra arbetsmiljö med schyssta villkor.

Jag tror inte på att låta arbetet blir livets mening. Att man bara kan vara ”lyckad” om man sliter hårt på sitt jobb. Lycka är inte ett konstant tillstånd, det är något tillfälligt som man med lite tur får uppleva då och då. Jag tror på att hitta arbetsglädje, att känna glädje i att jobba på en plats där man trivs tillsammans med människor som man trivs med. För mig skulle de där lyckostunderna bli fler om jag på jobbet kunde känna att jag gör något bra för andra samtidigt som jag själv mår bra. Men det har ingenting med den vanliga tolkningen av karriärbegreppet att göra, handlar inte om stora summor pengar eller många minuter av rampljus.

Det är förstås okej att vilja göra karriär, på det sätt som jag inte vill. Vad jag tycker är tråkigt är när de som inte vill satsa på det blir klassade som lata eller visionslösa. För ibland handlar det om val, eller åtminstone tror vi att det är ett val vi har. Men så finns det de som av olika anledningar inte har något val och jag tror att steget från den fria viljan till ofrihet ofta är kortare än vad man kan tro.

Annonser

4 thoughts on “Framgång och fri vilja

  1. Ida Qvarnström skriver:

    Klokt skrivet. Jag blir tillfrågad då och då om att komma till universitetet (exempelvis) och prata om mitt jobb för studenter som snart är klara och ska ut i arbetslivet. Jag blir alltid lite illa till mods, samtidigt som jag gärna pratar inför unga människor istället för att nån näringslivsgalning gör det. Jag har ett fantastiskt jobb och inser hur tur jag har, men sanningen är ju att det inte FINNS såna här jobb för alla som läser nåt med kultur och media (som i mitt fall). Det handlar inte om att man inte är ”tillräckligt framåt” eller ”entreprenöriell” eller inte har tillräckligt bra CV, det bara är så. Dessutom kan det vara en sjuk konkurrens bara för att det ÄR så svårt inom just mitt område, och det tycker jag är vansinnigt. Jag vill inte heller göra nån jävla karriär, jag vill bara ha ett jobb som jag trivs med! Och som tur är har jag det. Det önskar jag dig med när du är klar med din utbildning! 🙂

  2. Titti skriver:

    Jag håller med dig! Varför måste man vara så lyckad för att vara lyckad? Om du förstår vad jag menar! Kom gärna in och läs mitt inlägg här det ligger lite i linje med ditt inlägg:)! http://nafetiti.blogspot.se/2014/03/utan-ideer-men-ratt-glad-anda.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s