Who run the world? GIRLS!

Jag är på ett alldeles strålande humör idag, kanske för att solen skiner, kanske för att det är 8 mars, Internationella kvinnodagen och för att den ska firas? Se videon för att bli på lika bra humör som jag 🙂

 

Nu ska jag peppa vidare till världens bästa feminist-playlist, för att sedan träffa min kompisar och dra vidare till Deluxe, där det blir mat och firande. Bra lördag!

Annonser

När någon lyssnar

Alla människor behöver känna att någon lyssnar. Extra viktigt är det när man mår som sämst. Jag kan komma på mig själv med att tänka att jag har haft tur som fick ett så bra bemötande av vården när jag sökte hjälp för mina depressioner. Men tur? Det är helt förskräckligt sorgligt om det är så, att man ska vara en människa med tur för att få rätt hjälp när man mår dåligt.

Jag läste en artikel av en läkare tidigare idag och jag skulle önska att ni också gör det:

Några år på vårdcentral och randning på en psykiatrisk mottagning har fått upp mina ögon för den här patientgruppen och har fått mig att tänka om. På min mottagning på vårdcentralen träffar jag tyvärr på patienter av ett helt annat slag än de som presenterades på utbildningen. I stället för väldefinierade diagnoser, såsom depression, generaliserat ångestsyndrom och cykloid psykos, ser vi snåriga blandtillstånd av nedstämdhet, ångest och självskadande beteende. Gärna med betydande inslag av kroppsliga symtom. Alkoholmissbruk, polyfarmaci och missbruk av beroendeframkallande läkemedel grumlar bilden. Ekonomiska och sociala problem är betydande. Patienterna har inte väldefinierade psykiska sjukdomar utan en komplex psykosocial problematik där doktorn ofta känner sig maktlös

Han har verkligen tänkt till och jag önskar att många av hans kollegor också läser och tänker. Extra pluspoäng för att han aktivt väljer att inte förutsätta att alla han träffar är hetero. Artikeln i sin helhet ger mig hopp.

Fredagslista

Hiss:

  • Min nya diskmaskin, ”Super Silence” heter den. Den håller verkligen vad den lovar, helt plötsligt går det att vara i köket och lyssna på radio med diskmaskinen igång! Många pensionärspoäng inkasseras här.
  • Jag har börjat följa ett Twitterkonto som bara delar Karin Boye-dikter.
  • Att livelåtarna från Jills veranda nu finns på Spotify! Plus alla andra låtar i programmet förstås.
  • Att me & my girlfriends ska fira 8 mars på Deluxe imorgon!
  • Att Berlinresa i april i stort sett är bokad :))))))

Diss:

  • Att Carla har tappat en sko = ingen ridning i helgen 😦
  • Väckarklockan ringer 05:00 imorgon…

 

Många bra saker och bara i-landsproblem alltså!

CIMG1086

Det är bra att få bevis för vad ”alla” vet

Man kan tänka att det är en självklarhet att en arbetsmiljö med brister ökar risken för att de som arbetar i den blir sjuka. Ändå är det viktigt att sådana påståenden kan verifieras med hjälp av forskning. I kursen i personalekonomi som jag just nu läser har vi fått räkna på vad det kostar för en arbetsgivare att ha många korttidssjukskrivningar på arbetsplatsen. Det blir en hög summa om man räknar ihop alla kostnader. Då är det ändå bara det ekonomiska som man har räknat på, vad kostar det inte för den enskilde? För att kunna motivera för chefer och ledningsgrupper varför de ska satsa på personalutveckling och arbetsmiljö är det bra att det finns forskning och siffror att använda som bevis. Efter att ha läst in mig på området är det helt galet att tänka sig att det finns arbetsplatser som inte jobbar med friskvård, arbetsmiljö och personalvård. Det är ju ändå inte helt ovanligt.

För mig handlar det om att hitta långsiktighet istället för kortsiktiga lösningar. Jag är övertygad om att ett gott arbetsklimat på längre sikt är bra både för personalen och för organisationens ekonomi.

Arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom

Slutsatser

SBU har gått igenom forskningsläget för samband mellan en lång rad faktorer i arbetsmiljön och depressionssymtom, respektive symtom på utmattningssyndrom. Det visar sig att forskningen främst varit inriktad på betydelsen av organisatoriska och psykosociala faktorer. Det finns vetenskapligt underlag för att följande gäller på gruppnivå:

  • Personer som upplever en arbetssituation med små möjligheter att påverka, i kombination med alltför höga krav, utvecklar mer depressionssymtom.
  • Personer som upplever bristande medmänskligt stöd i arbetsmiljön utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom än andra. De som upplever mobbning eller konflikter i sitt arbete utvecklar mer depressionssymtom än andra, men det går inte att avgöra om det finns något motsvarande samband för symtom på utmattningssyndrom.
  • Personer som upplever att de har pressande arbete eller en arbetssituation där belöningen upplevs som liten i förhållande till ansträngningen utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom än andra. Detta gäller även för dem som upplever osäkerhet i anställningen, t ex en oro för att arbetsplatsen ska läggas ner.
  • I vissa arbetsmiljöer har människor mindre besvär. Personer som upplever goda möjligheter till kontroll i det egna arbetet och de som upplever att de behandlas rättvist utvecklar mindre symtom på depression och utmattningssyndrom än andra.
  • Kvinnor och män med likartade arbetsvillkor utvecklar i lika hög grad depressionssymtom respektive symtom på utmattningssyndrom.
  • Kunskapssammanställningen visar att vi idag vet mycket om samband mellan arbetsmiljö och symtom på depression respektive utmattningssyndrom. Framtidens forskning bör framför allt inriktas mot interventionsstudier, dvs studier som följer långtidseffekter på denna typ av ohälsa efter vetenskapligt underbyggda arbetsmiljöinsatser.

Källa/läs mer

Tömkörning

Idag hjälpte Sandra mig med att tömköra Carla. Målet är att få lilla C att arbeta bättre med sin kropp, att aktivera bakbenen och att få henne att vinkla dem mer. Det lyckades bra! Hon är helt klart på rätt väg och nu jobbar vi vidare för att få henne ännu mer balanserad. Idag blev det tömkörning på fyrkanten så att hon fick stöd av väggen. Jag höll lite i tömmarna, men när jag stod bredvid och tittade så flinade jag mest. Tänk att hon är min alldeles egen häst, finaste Carla! ❤

Här är en halvtaskig mobilfilm från dagen:

 

Framgång och fri vilja

Vad betyder det för en människa att vara framgångsrik? Jag är halvvägs genom min utbildning och överallt talas det om karriär, anställningsbarhet och att lyckas. Alla de uttrycken får det att vända sig i magen på mig.

Jag vet att det samhälle som vi har med den politik som förs är ett individualistiskt sådant, att det är sköta sig själv och skita i andra som gäller för den som vill ”göra karriär”. Jag tycker att det låter otillfredsställande.

För mig är framgång att hitta ett jobb som jag trivs med. Ett jobb där jag kan känna att jag kommer till min rätt utan att stressa mig sönder och samman. Ett där jag får betalt så att jag har råd att försörja mig själv, hästen och hunden. Jag är inte en person som behöver vara i centrum, jag har svårt att relatera till de som säger att man ”måste ta plats”. Jag låter hellre andra vara i rampljuset, om det betyder att jag har en bra arbetsmiljö med schyssta villkor.

Jag tror inte på att låta arbetet blir livets mening. Att man bara kan vara ”lyckad” om man sliter hårt på sitt jobb. Lycka är inte ett konstant tillstånd, det är något tillfälligt som man med lite tur får uppleva då och då. Jag tror på att hitta arbetsglädje, att känna glädje i att jobba på en plats där man trivs tillsammans med människor som man trivs med. För mig skulle de där lyckostunderna bli fler om jag på jobbet kunde känna att jag gör något bra för andra samtidigt som jag själv mår bra. Men det har ingenting med den vanliga tolkningen av karriärbegreppet att göra, handlar inte om stora summor pengar eller många minuter av rampljus.

Det är förstås okej att vilja göra karriär, på det sätt som jag inte vill. Vad jag tycker är tråkigt är när de som inte vill satsa på det blir klassade som lata eller visionslösa. För ibland handlar det om val, eller åtminstone tror vi att det är ett val vi har. Men så finns det de som av olika anledningar inte har något val och jag tror att steget från den fria viljan till ofrihet ofta är kortare än vad man kan tro.

Göteborg Horse Show

Sent igår kväll kom jag hem till min Prins efter tre härliga och intensiva dagar i Götet. Scandinaviumhelgen började för min del i fredags med möte med utbildningssektionen. Det var ett riktigt bra möte och jag fick mig tilldelat ett uppdrag som jag tror kommer att passa mig perfekt och bli riktigt roligt. Hoppas att jag kan skriva mer om det framöver!

När mötet var klart på fredag eftermiddag kom mamma till Göteborg. Vi möttes i Scandinavium och fredagens kvällsföreställning. Jag var lite trött efter att ha stigit upp före kl fem på morgonen, så jag orkade inte riktigt se klart sista klassen… Vi hade sedan biljetter till både lördag och söndag, så vi såg hoppning, dressyr och show. Jag är barnsligt förtjust i agilityn. Jag är också väldigt glad över att Elin Jansson tog en välförtjänt seger i 7-årsfinalen, jag läser hennes blogg och tycker att hon verkar vara en otroligt skicklig och ödmjuk ryttare. För övrigt är mina nerver nog för svaga för all spänning som uppstår när de svenska ryttarna rider. Så nervöst!!

Alla som besöker GHS är nog mer eller mindre överens om att Euro Horse-mässan är en stor del av det hela. Jag läste i GP på hotellet att den genomsnittliga mässbesökaren gör av med 1900:- på hästprylar. Jag är inget undantag, det blev prylar både till mig, hästen och hunden. Alla mer eller mindre nödvändiga. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte tycker att det är roligt att gå på mässan, men samtidigt kan jag tycka att det finns något provocerande med den konsumtionskultur som jag blir delaktig av där. Att prylarna nästan blir viktigare än kärleken till hästar.

På lördagen tog mamma och jag en promenad på stan och där såg vi flera människor som tiggde pengar. Kontrasten mellan mässans överflöd och de som satt på trottoaren med en pappersmugg i handen blev hård. Det får mig att känna mig så maktlös. Hur orättvist det är, livet. Ändå var det en bra påminnelse för mig, om livet utanför bubblan. När jag väntade på spårvagnen på söndagen kom det fram en kvinna som bad om pengar till mat åt sina barn. Jag gav henne de kontanter som jag hade. Jag tycker att vi måste ta bättre hand om varandra. Det finns de som påstår att människor som tigger skor sig på det, eller att de tillhör organiserade ligor. Jag kände i helgen att jag kände att jag struntar i om det är sant eller inte. Jag såg desperationen i kvinnans ögon när hon kom fram till mig och jag kände hur förnedrande det måste vara att tigga pengar. Ingen skulle behöva gör det! När vi nu är medlemmar av en europeisk union så borde det ingå att hjälpa människor, oavsett vilket land de kommer från. Mina småslantar kan kanske göra en tillfällig liten skillnad för någon, men på längre sikt är det ett strukturellt problem som måste bekämpas med politik.

Så, lite GHS och lite samhällsengagemang blev det alltså här… Sammanfattningsvis var det en riktigt bra helg och jag längtar redan till nästa år!