Ungas rätt att slippa prestationshets

Idag var några av stallkompisarna iväg och tävlade. När de kom tillbaka pratade vi lite om hur det hade gått och om att resultatet på papperet inte alltid avspeglar känslan. Det kan stå ”utesluten”, men man kan ändå vara nöjd, för att sprången blev fina, känslan var bra och för att man vet vad som ska förbättras till nästa gång. Alla som håller på med ridsport vet ju att det är svårt och att det inte finns några genvägar. Att det inte är hur många rosetter som man har lyckats samla som är det viktiga, utan samspelet med hästen, glädjen och känslan över att göra en bra runda.

För mig har det tagit lång tid att komma till den insikten. Att bli av med prestigen och prestationskraven.

För de har funnits där. Precis som när jag drev mig själv hårt i skolan för att få högsta betyg, var det för mig viktigt att bli placerad på tävling och det kändes som ett misslyckande när jag inte blev placerad. Jag tror inte att jag är den enda som har känt eller känner så? Särskilt när jag var i tonåren pressade jag mig själv hårt. Jag red ändå ”bara” lätt klass, till skillnad från många andra ridsportungdomar.

En del av lösningen var för mig att inte tävla. Att plocka bort det som triggade igång prestationshetsen hos mig. När jag tänker tillbaka så är jag glad för att jag aldrig red på så hög nivå som tonåring, för jag var helt enkelt inte mentalt förberedd för det. Idag är jag mycket mer prestationslös än då och det har också lett till att jag rider bättre. Jag har fått en helt ny känsla för hästar, en känsla i ridningen som inte fanns tidigare.

Jag vet att det viktigaste för mig är att få vara med djuret häst, för jag älskar hästar. Det borde vara det viktigaste incitamentet för alla som håller på med ridsport, tycker jag. Eventuella prestationer kommer i andra hand. Det är ju genom positiv förstärkning, genom att känna glädje, som prestationer förbättras. Inte genom press och krav.

Därför tycker jag att det här är fel. Jag tycker inte att vi ser till barns och ungdomars bästa om vi utsätter dem för att tävla inför en fullsatt arena på ett av Sveriges största ridsportarrangemang. Det är inte att bevaka barnrättsperspektivet eller att bygga för framtiden. En satsning på ungdomar som tävlar stor häst bör enligt min åsikt genomföras i deras närmiljö, under stöttande former. Fler argument finns i det här inlägget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s