Torsdag = throwback!

Året var 2004, jag skulle på studentbal och tyckte att det var ett bra tillfälle att förverkliga min dröm om att ha lockigt hår… Tydligen tyckte jag också att ljusblått var en helt rimlig färg att klä mig i? Är inte det här traditionen med avslutningsbal för studenter väldigt märklig förresten? Jag minns det som ganska kul, men också som lite av ett antiklimax.  speciellt var det ändå inte. Jag minns också hur jobbigt det var att få ur alla hårnålarna när jag kom hem på natten 😉

SCAN0007 SCAN0008 SCAN0006

Tacksamhet

Idag vaknade jag en hel timme före klockan, av att jag bet mig i tungan. Kan man ens göra det i sömnen? Måste väl ha varit så att jag vaknade först och sedan bet mig, hur som helst var det väldigt obehagligt.

Jag har ju tidigare skrivit en del om att må dåligt och om hur trött min depression gjorde mig. Nu känner jag äntligen att jag börjar bli lite piggare! Jag är fortfarande känslig för sömnbrist, men det är inte alls lika farligt längre. Det är inte lika jobbigt att ta tag i saker heller. Jag hatar fortfarande att städa, men det känns inte längre som att jag ska ta mig upp för ett berg när jag ska plocka fram dammsugaren… Nu orkar jag jobba på dagen och sedan åka till stallet och rida, utan att behöva sova en timme på soffan först. Så sent som i somras var det helt omöjligt.

Jag har börjat äta d-vitamintabletter. Är lite osäker på om de egentligen har någon bevisad effekt, men placebo ska inte heller underskattas. Och jag tänker att det knappast kan vara skadligt? Annars är det ju rätt fint att vara student och ha möjlighet att vara utomhus på dagen och få lite dagsljus på sig. Inte så dumt för att hålla serotoninnivåerna i schack.

För att återknyta till inläggets rubrik så är jag sjukt tacksam över att äntligen få slippa känna mig så trött och orkeslös. Det är förstås förskräckligt klyschigt, men också sant, att först när man har fått känna på motsatsen kan känna glädje över att vara frisk. Det är mycket möjligt att dippar kommer, men tills dess tänker jag vara glad! Och pigg.

Saker som Internet har lärt mig

Jag är ändå så glad över att leva i Internet-åldern. Det finns ju en massa nackdelar med Internet, förstås, men idag tänker jag på allt det positiva. Som att jag har blivit en så otroligt mycket mer medveten feminist tack vare smarta bloggare och twittrare. Att jag har kunnat följa länkar som delats på olika sociala medier och fått lära mig mer om hur världen ser ut och hur strukturer hindrar och motarbetar oss.

Internet har gjort mig mindre missnöjd med mig själv och med min kropp. De där coola, smarta feministerna har fått mig att inse att det är patriarkatet som talar om för mig att jag är tjock och ful. Att det inte är mitt fel att det känns så ibland. Att det är okej att se ut precis hur fan man vill. Faktiskt så tror jag aldrig att någon har sagt det till mig i verkligheten, men Internet har talat om det för mig så många gånger att jag har gjort det till en sanning.

När jag skulle köpa hund lärde Internet mig en massa viktiga saker. Internet hjälpte mig att välja ras och är fortfarande till god hjälp när jag undrar över något.

Internet har gett mig en massa bra populärkultur, som film och musik. Internet har lärt mig att tycka om nya genrer och har vidgat mina vyer. Internet har också hjälpt mig att leta upp bra låtar som jag bara minns en liten strof av.

Internet, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig? Som tur är finns du i min telefon, så att jag kan ha dig med mig hela tiden… 🙂

Business

Alla hästbloggare med lite självaktning verkar ha en egen kollektion, eller något spännande ”hemligt projekt” på gång för det mest. Jag har ju också eget företag, men jag känner inte riktigt igen mig när de skriver om sin ”business”. Det är väl så, det är lätt att bara framhålla det som är roligt och lyckat. Jag tycker att det är jättekul med min lilla firma, men det är ju inte så glamoröst direkt. Inga ”modellplåtningar” för mig 😉

Jag håller ju träningar, vikarierar på ridskola och håller föreläsningar i företaget. I höst har det varit mest av de två första. Det är roligt tycker jag, både med privatlektioner, träningar och att vara på ridskola. Då får man träffa elever och hästar på varierande nivå och vara ute i verkligheten. Samtidigt så påminns jag om ridläraryrkets baksidor och är ganska nöjd med att delvis ha bytt spår. Förra veckan höll jag en kall hoppträning utomhus i en blöt paddock. Det var kul, men skönt att det bara var en lektion inte fem… Härom veckan var det en ponny på en ridskola som hade kolik och jag kände genast stresspåslaget som man (jag?) får när det är jag som har ansvaret. Nu var ju inte jag yttersta ansvarig och det kändes faktiskt rätt så skönt.

Något som man lätt glömmer när det gäller företagande är administrationen. Idag har jag bokfört och fakturerat på förmiddagen. Eftersom mitt företag är ganska litet så har jag inte så många verifikationer, så det går ganska fort. Ändå är det ju något som ska göras och lika kul som att undervisa är det då rakt inte!

Tjänar man några pengar då? Nja, än så länge har det inte blivit så mycket för mig, men så är ju också mitt företag en sidoverksamhet bredvid mina studier. Jag har i alla fall kunnat ta tillbaka de pengar som jag satte in som ett startkapital i början, så det är skönt. Jag har några marknadsföringsidéer, så vem vet, det kanske kommer fler uppdrag framöver? 🙂

Blåsigt

Det är storm ute. Jag som har börjat drömma om att bo på landet är ikväll rätt nöjd med att bo i stan…

Det blev ingen ridning för mig idag, vågade faktiskt inte gå ner till ridhuset. Istället blev det pyssel och klippning av Rickard, den andra för säsongen. Jag har ungefär en och halv mil hemifrån till stallet och vanligtvis är det inget att fundera på. Dagens hemfärd kändes dock lite vinglig, det låg inga träd över vägen eller så, men jag kände hur vinden tog tag i bilen. Typiskt att det ska bli sånt tråkväder, just nu vill jag bara vara i stallet hos hästarna hela tiden.

Nu är jag antagligen sist på bollen, men har ni läst SM-vinnaren Elin Janssons blogg? Jag läste om henne i Ridsport efter att hon hade vunnit SM och jag tyckte att hon verkade ha en så sund inställning. Att det är bra ridning och hårt jobb som lönar sig, att det inte är hästens utrustning eller någon annan detalj som gör en vinnare. När jag läser hennes blogg tycker jag att hon verkar tänka helt rätt. Fast hönsmamman i mig blir lite orolig när jag läser att hon har ridit 15 hästar på en dag…

(Nu börjar det brusa från radion, undrar om det är stormen som stör sändningen?)

Hoppas att stormen bedarrar över natten så att jag kan rida imorgon! Håll i hatten och akta er för fallande träd 🙂

Strukturell shopping

Jag funderar ofta på det här med prylar. Trots att jag har hur mycket som helst, av det mesta, finns det alltid något nytt som jag vill ha. Just nu är ekonomin lite ansträngd efter hästköpet, men jag kan ändå inte låta bli att googla efter snygga vinterkängor. Trots att jag faktiskt har ett par utmärkta vinterstövlar. Jag behöver inga kängor med snörning, men jag vill ha dem, för att de är snygga. Det är ju precis som det här med att hela garderoben är full med kläder, men att det ändå känns som att man ingenting har att ta på sig.

Den här shoppingen som vi ägnar oss åt, som för vissa är ett av de största intressena, den måste ju vara inlärd på något sätt? För ingen föds väl med ett brännande behov av att nätshoppa kängor? Jag tycker att jag är ganska medveten, men trots det har jag svårt att bryta beteendet. Det är roligt med nya och fina saker, det är lätt att gå på reklamens lockrop. Det är roligt att göra ”fynd”. Det som för mig skaver gällande de där fynden är att jag ofta undrar hur prylarna har producerats och av vem? Det som är billigt för mig kostar antagligen mycket för någon i andra änden av kedjan.

Ändå shoppar jag ju. Och jag undrar vem som vinner på att jag köper dyrare saker? När man köper mat så är det åtminstone lite enklare, närproducerat, ekologiskt och KRAV-märkt kostar kanske lite mer, men belastar jorden mindre. När det gäller kläder och prylar så är det svårare. Hur vet jag att det dyra märket produceras på ett schysstare sätt än det billiga?

Det talas ju om konsumentmakt. Jag tycker att det är ett bra och viktigt begrepp. Ändå fortsätter jag att billighetshandla. Vad är grejen med att veta att något är fel och ändå göra det? Det finns ju massor med sådana saker, som att man kör bil fast att man vet att det är dåligt för miljön. Jag är helt säker på att detta med shopping har mycket med struktur att göra, samtidigt som jag i detta fall också tycker att vi som individer har ett ansvar. Second hand är ju inte så dumt faktiskt 🙂

(PS. Jag ska till Ullared på onsdag…….)

Så mycket bättre

Tittade ni på säsongspremiären igår? Jag gjorde det, lite halvt. Satt med datorn i knäet och läste bloggar samtidigt som jag tittade på programmet. Eftersom jag är en kulturtant som vanligtvis mest tittar på SVT så tycker jag att reklamavbrotten är så himla störande, man kommer ju ur stämning.

I alla fall tycker jag att det verkar vara ett skönt gäng i årets upplaga. Ser mest fram emot när de andra ska tolka Nationalteaterns låtar! Ebbot är ju alldeles underbar, Lill är en äkta superstar, liksom Agnes. Jag gillar Ken, fast igår tyckte jag att det var rätt tröttsamt när han hela tiden skulle prata om Lill som ”en vacker kvinna”. Sluta recensera andras utseende, tack! Titiyo tycker jag är cool och jag har hennes och Marit Bergmans duett Traveling companion som en favorit. Bo Kaspers Orkester har jag också lyssnat en hel del på, medelklassig kulturtant alltså.

Förresten, är ni som jag att ni inte kan låta bli att fundera på er drömuppställning i Så mycket bättre? Dessa hade jag valt:

Markus Krunegård
Marit Bergman
Annika Norlin
Jocke Berg
Anna Ternheim
Frida Hyvönen
Jonathan Johansson

Om man bara får välja sju alltså… Det är rätt svårt. Vilka hade ni velat se?

Together again

Vet ni hur glad jag är över min lilla häst? ❤ Idag har jag pysslat och ryktat, provat benskydd och pussat henne. Fina Carla stod på uppställningsplatsen och fine Prins satt bredvid. Vår lilla flock. Världens bästa familj.

Munsboro Carla kom till Sverige från Irland i början av 2010. Hon köptes in som ridskolehäst till Theleborgs Ryttarsällskap, min tidigare arbetsplats. På ridskolan hade vi personalridning en gång i veckan och det var under de ridpassen som jag red Carla första gångerna. Jag blev mer och mer förtjust i henne och deltog också i några träningar med henne, både i dressyr och hoppning. Jag har också startat henne i hoppning två gånger på lokal tävling och i dressyr en gång på klubbtävling. En av ridskoleeleverna har tävlat henne lokalt i dressyr, så lite tävlingserfarenhet har hon.

Jag har hela tiden sagt att om Carla någon gång skulle bli till salu så skulle jag vilja köpa henne. Nu föll det sig så att hon blev till salu och jag är så glad över att jag fick chansen att köpa henne!

Till en början kommer jag att ta det väldigt lugnt med Carla. Hon ska få gott om tid att acklimatisera sig i sitt nya stall, lära känna sina nya hästkompisar och vi ska ha mycket mys och pyssel. På längre sikt är mitt mål att träna och tävla med henne, tävlingsmässigt är det framför allt hoppning som jag tänker mig. Självklart ska vi träna både dressyr och hoppning. Utöver det blir det uteritter och så skulle jag vilja lära mig att tömköra.

Carla är en otroligt snäll och okomplicerad häst med stort hjärta. Det är det som fick mig att fastna för henne, att hon alltid bjuder till och gör sitt bästa. Dessutom har hon stor kapacitet i hoppningen. Hon passar mig perfekt, lagom stor, snäll och rolig att rida. Jag tror att jag har en härlig tid framför mig 🙂

Carla
Foto: Hanna Petersson