Jag önskar att ingen behövde skämmas över smärtan i själen

Nu är jag hemma från sjukhuset och mår efter omständigheterna helt okej. Lite yrsel, illamående och ont i huvud och mjukdelar får jag räkna med, tyckte doktorn. Nu ligger jag i soffan och äter godis och lyssnar på radio. Lär överleva det här också 😉

Men det var faktiskt inte det som jag skulle skriva om. Igår kväll delade jag rum med en person på sjukhuset. Hen hade kommit in på grund av tryck över bröstet och upplevd snabb hjärtrytm. Undersökningarna hade inte påvisat något fel på hjärtat, men trots det fick hen ytterligare en attack av smärta när vi låg i rummet. När sköterskan hade gett smärtlindring tillfrågades patienten om hen ville ha något lugnande, eftersom de inte hade hittat något fysiskt fel. Då blev hen jättearg och skällde ut sköterskan, eftersom sköterskan skulle ha antytt att hen som patient hade psykiska besvär.

Är det så skämmigt, skuldbetonat och jobbigt att få höra att man möjligen kan tänkas lida av psykisk ohälsa/obalans? Inte hade väl patienten blivit arg om någon hade föreslagit att hen kunde tänkas lida av en fysisk åkomma? Jag vill verkligen prata om det här, vill att det ska vara lika självklart att kunna berätta om depression som om hjärnskakning.

För övrigt är jag ganska stolt över hur lugnt jag har hanterat hela den här sjukhusvistelsen. Kanske var bra att jag var lite omtöcknad när jag kom in, så att jag inte hann tänka på min sjukhus-/läkarskräck? Och så hade jag förstås moraliskt stöd av bästa sort från Emelie ❤

Annonser

2 thoughts on “Jag önskar att ingen behövde skämmas över smärtan i själen

  1. Åsa skriver:

    Så sant att vi fortfarande skäms över psykisk ohälsa! Förhoppningsvis är unga lite bättre på att acceptera att kropp och själ hänger ihop.

    Något som jag kom att tänka på när jag läste inlägget (du väcker verkligen tankar med dina ord!) är att även vården måste bli duktigare på psykisk ohälsa. Inte bara att hjälpa människor som är t.ex. deprimerade, utan att lära sig att även någon med psykisk ohälsa kan bli fysiskt sjuk. Jag hade jättehög feber och skitont i halsen och gick till vårdcentralen. Läkaren ville först inte ta några prover. ”Jag ser här i journalen att du har haft det lite jobbigt ett tag, och man kan faktiskt må väldigt dåligt utan att det är något fysiskt fel…” Jag fick tjata till mig proverna, som visade att jag hade halsfluss och körtelfeber samtidigt. När jag berättade om händelsen för min psykdoktor, sa hon att det tyvärr är väldigt vanligt att läkare direkt dömer ut personer med psykisk ohälsa som simulerande, inbillningssjuka eller överdrivna. 😦

    • Det är sant! Man är så utelämnad när man är patient, det är otroligt viktigt med bemötande, att bli lyssnad på och tagen på allvar. I rummet mitt emot mitt låg en man som inte talade svenska, det måste också vara jättejobbigt, att vara sjuk och ha svårt att göra sig förstådd. Eller de omsorgstagarna som jag jobbade med på dagcentret i somras, som inte kan kommunicera genom tal alls. Det ställs stora krav på vårdpersonalen och även om många är bra, så är tyvärr inte alla det, vilket kan bli ödesdigert för oss som patienter. Svårt :/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s