Jag är inte mörkrädd, men…

Jag är inte mörkrädd, jag tror inte på spöken. Det har jag aldrig gjort. Jag har inget emot att vara ensam i A:s hus på landet när han jobbar kväll eller natt. Jag och min hund klarar oss fint.

Jag är inte mörkrädd, men jag hatar verkligen mörkret. Hatar att det faller så snabbt och att dessa vackra septemberdagar så snabbt går över i kväll. Vet vad som komma skall, i form av mörker och kyla. Jag försöker tänka positivt, men just ikväll känner jag mig inte ett dugg positivt inställd. Jag behöver ljus, för jag mår bättre då.

Jag sitter här under filten och försöker hitta det mysiga med hösten som ”alla” pratar om. Jag tycker att det är fan så mycket mysigare att sitta på balkongen i shorts och linne och titta på solnedgången. Så det så! (Och då har jag ändå världens godaste te hemma.)

Jaja. När jag blir rik och berömd ska jag bo i något varmt land halva året och bara vara i Sverige på sommaren. Då hittar jag väl något nytt att gnälla över… 😉

 

Annonser

2 thoughts on “Jag är inte mörkrädd, men…

  1. Åsa skriver:

    Jag är tvärtom; njuter av mörka kvällar, men tror faktiskt lite på spöken (fast inte lika mycket som förr, men dockor är fortfarande livsfarliga). 🙂
    Tycker dock att de flesta verkar ogilla hösten. Jag känner mig rätt så ensam med att njuta av regn och rusk, fina färger och lusten att hoppa i vattenpölarna. Sommaren däremot är bara klibbig och varm, och dessutom fylld utav vikthets. ”Den baddräktstid nu kommer…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s