Att hitta rätt hund

En av de nyheter som fångat mitt intresse idag handlar om hundar (surprise! ;)) Enligt en brittisk undersökning dör var femte hundvalp som köpts via nätet, inom ett halvår. Var femte valp! Det är ju sjukt.

Jag läser lite då och då hundannonser på Blocket, trots att jag vet att det ofta slutar med att jag blir ledsen. Det är inte kul att se en massa tvivelaktiga blandraser och unga omplaceringar. Med tvivelaktig blandras menar jag hundar som består av raser som (tjuv-)parats, där raserna inte alls passar ihop. Deras egenskaper är inte alls förenliga, det kan vara en vallhundsras som blandats med en draghund. Vad ska de valparna användas till och vem klarar av att ta hand om dem? Risken är att valpköparen, som väljer en söt valp, efter några månader inser att hen inte är kapabel att ta hand om och uppfostra sin hund. Då åker den ut på Blocket igen, som omplacering.

Att vilja ”rädda” en valp som kanske är importerad till Sverige och som inte är registrerad eller har en stamtavla kan bli en tråkig historia. Poängen med att köpa en renrasig hund är ju att man i flera led kan kontrollera föräldradjurens hälsostatus, prata med uppfödaren om avelsmål och få en hund som är avlad för det ändamål som man har tänkt sig för sin hund. Den gulliga valpen som ska räddas vet man ingenting om. Den kan ha ärftliga sjukdomar, den kan vara svår att fostra och inte passa temperaments- och beteendemässigt för sin ägare. Dessutom leder dessa räddningsaktioner till att oseriösa personer ser att det finns en marknad för deras hundar = problemet kvarstår.

Hur ska vi undvika att det blir så här? För det första måste valpköpare bli bättre på att planera sitt hundköp. Vad ska hunden användas till? Är man ute efter en sällskapshund som ska passa i en barnfamilj är det olämpligt att välja en valp av en ras som är avlad för jakt. Om man som person vet med sig att man inte vill eller har möjlighet att aktivera sin hund många timmar om dagen bör man inte välja en ras med för hög energinivå, och så vidare… Sedan kan man också fundera över storlek, hårlag och liknande. Det är bra att välja ut några olika raser som stämmer in på ens önskemål och sedan prata med och kanske besöka några uppfödare och träffa deras hundar. Uppfödarna är också bra att tala om hur väl deras hundar kan tänkas stämma in på de önskemål man har på sin nya familjemedlem.

Jag har själv valt en renrasig hund och skulle inte heller i framtiden kunna tänka mig en blandras. Detta eftersom jag vill vara med och stötta seriös och genomtänkt avel, som har mål och som använder friska djur. Jag dömer inte den som väljer blandras, men själv skulle jag inte göra det. (Det där med att blandraser skulle vara friskare än renraser, det är en myt.) Naturligtvis finns det renrasavel som är osund. Vissa raser väljer jag bort, till exempel de som avlar på hundar med andningsproblem på grund av för korta nosar eller raser där tikarna får förlösas med kejsarsnitt på grund av att valparna har så stora huvuden. En sådan hund vill jag inte ha. Jag vill ha en hund vars historia jag kan följa tillbaka i tiden och där jag i någon mån kan veta vad jag får. Alla individer är förstås olika, men väljer man en specifik ras så kan man åtminstone veta på ett ungefär vilka egenskaper hunden förväntas få som vuxen. Det är mycket svårare med en blandras, där de olika raserna som finns i hunden kan slå igenom olika mycket.

Jag sökte en sällskapshund, fastnade för tibetansk spaniel och en sällskapshund var vad jag fick 🙂

IMG_1691 IMG_1872

Annonser

2 thoughts on “Att hitta rätt hund

  1. hannah skriver:

    Blandis-challe är bäst!:) Och måste påpeka att du faktiskt har halvt fel i det där med friskheten hos blandisar. Man riskerar mindre att avla vidare rastypiska sjukdomar om det är en blandis istället för renrasig, har jag fått berättat för mig iallafall:) sen är det såklart en chansning att blanda, man ska ju inte mixtra med egenskaper och användningsområden hej vilt!

  2. Åsa skriver:

    Även jag har hört att blandraser som avlats fram SERIÖST är friskare än renrasiga.
    Bara för att man kan följa hundens släkt i många led, behöver det inte betyda någonting. Ingen av de fyra hundar vi hade när jag var liten, hann fylla tio år innan de fick avlivas p.g.a. olika sjukdomar. Detta trots fina stamtavlor.
    Kajsa hade otroligt seriösa uppfödare och fina förfäder; hon blev endast sex år. Jämför det med Jason (som ju bl.a. var schäfer, vilket anses vara en ras med många problem) och Laban, som båda var födda innan Kajsa, och som båda lämnade livet ganska nyligen, trots att de var blandraser.
    Vad gäller psyke så behöver det inte betyda någonting om hunden är renrasig eller av blandras. Kajsa och Blondie är till och med släkt, men är två HELT olika typer av hund; den första ganska hård och den andra en superkänslig liten tjej.
    Inte heller jag skulle köpa en blandras mellan vall- och draghund, men å andra sidan skulle jag inte heller köpa någon renrasig hund av någon av de typerna. Nu är jag mest inne på att skaffa en pudelkorsning, helst en goldendoodle! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s