Vill ni se fler gulliga hundbilder?

Så klart ni vill! Följ i så fall elongunnebo på Instagram!

IMG_1018
Om ni vill läsa mer eller mindre seriösa RT:s från mer eller mindre seriösa mediepersoner så kan ni följa mig på Twitter också. ElonGunnebo är det som gäller även där.

Ledstjärna #4

Jag tränar och tävlar i samspel med hästen och kräver inte mer än vad vi har förutsättningar att klara av.

Den här ledstjärnan tycker jag är så himla viktig! Det är de ju såklart allihop, men jag ska förklara vad det är som jag gillar så mycket med nummer fyra.

Många av oss hästmänniskor har otroligt höga krav. På oss själva och på vår omgivning. Särskilt de av oss som rider på ridskola eller har en häst, alltså rider max en gång per dag. Detta enda ridpass, i veckan eller om dagen, blir så otroligt viktigt. Vi vill ha en bra, nästan perfekt, känsla varje gång. När vi diskuterar det så här och ser det rationellt blir det ju uppenbart att det inte går. Alla kan inte vara på topp varje dag. Varken vi eller våra hästar. Jag tycker att det är viktigt att vi är snälla mot oss själva. Snälla mot oss själva och mot hästarna. Det innebär bland annat att ha rimliga krav på prestationen som ska utföras.

Ibland räcker det kanske att starta en klass på tävlingen, det måste inte alltid vara två. Vissa dagar är det lagom att bara ta en lugn skrittpromenad, för vila och återhämtning är en jätteviktig del av träningen. Som ryttare är det lätt att fastna i det som är svårt och jobbigt i ridningen. Har hästen till exempel svårt för galoppfattning åt vänster, ja då sitter vi och nöter de där fattningarna, med frustration och missnöje som resultat. Att istället se till att jobba med mitt favoritbegrepp, positiv förstärkning, kan ge oväntat bra resultat. Gör det som du och hästen har lätt för och det krångliga kommer att lösa sig. En häst (och ryttare) som får beröm och uppskattning blir betydligt mer benägen att göra sitt bästa, än den som bara får göra sådant som är svårt.

Det finns en slags ”sanning” om att vem som helst kan bli en ny Rolf Göran Bengtsson, bara man jobbar tillräckligt hårt. Jag tror att det är lögn. Jag tror inte att vem som helst kan bli världsmästare, utan att det handlar om en mängd faktorer som måste stämma för att det ska bli bra. Därför är det viktigt att vi också ser vilka begränsningar som våra hästar har. Hur är hästen byggd, vad tycker den är roligt att göra, vilken ras är den och vilket användningsområde har den? Om man tar hänsyn till detta och sedan utgår från det viktigaste – att ha roligt när man rider, så blir samspelet med hästen så mycket bättre. Det är inte så dumt att stanna upp ibland och tänka på varför vi gör detta. För att vi älskar hästar! (Väl?)

Kvitto, tack!

Lägg nu handen på hjärtat: Hur många gånger får du kvitto när du betalar tränaren, hovslagaren eller sadelutprovaren kontant?

Det finns gott om svarta pengar i omlopp inom hästnäringen. Jag tycker att det suger. När jag är ute och gör uppdrag i mitt företag fakturerar jag alla kostnader och sedan betalar jag in moms till Skatteverket. Det finns de som istället tar kontant betalning och stoppar pengarna i fickan. Det leder förstås till att de kan ta ut en lägre kostnad av eleven/kunden, vilket i sin tur snedvrider konkurrensen.

Jag tänker så här: Om vi har ett gemensamt system, som skattesystemet, så kan man ju tycka att det är bra, eller så kan man tycka att det är dåligt. Tycker man att det är dåligt får man engagera sig för att försöka ändra på det, förslagsvis på politisk väg. Vad som inte fungerar är att strunta i det gemensamma systemet och ställa sig utanför det. Ur min synvinkel är det ett sätt att underminera demokratin. Dessutom: varför ska den som inte bidrar till vår gemensamma kassa få utnyttja de förmåner som den är till för att betala? Sjukvård, skola, bibliotek, vägar…

Att jobba svart kan på kort sikt leda till snabba pengar. På längre sikt är det en sämre affär. Vad händer om du skadar dig på jobbet så att du inte kan arbeta mer? Då blir de snabba pengarna ganska omgående inga pengar, vilket inte är så kul.

Det bästa sättet att motarbeta dessa svarta pengar för den enskilde är såklart att inte jobba svart. Dessutom är det en bra idé att be sin tränare eller vem det nu är som du betalar kontant om kvitto. På så vis kan du hjälpa till med att rensa upp bland de som inte är seriösa i sitt yrkesutövande.

Jag och min kropp

Den här bilden lånar jag från en kompis Facebook:

Låt ingen annan kommentera ditt utseende mot din vilja!

Jag tänker att min kropp ändå är rätt fantastisk. Den kan gå, springa, cykla och rida på hästar. Hjärtat slår och jag andas. När det är varmt svettas min kropp för att hålla temperaturen. När det är kallt fryser den. Vem ger mig, eller någon annan, rätten att kalla denna fantastiska konstruktion för ful?

Jag tycker att min hund är den vackraste i världen. Men han vet inte ens om att han har ett utseende. Hur konstigt är inte det? Han reflekterar inte över att han ser annorlunda ut än en tax eller en rottweiler. Det enda som han tänker på är att de alla är hundar. Djur är inte så dumma ändå…

IMG_0661

10 feta låtar

Nu ska ni få tips på några låtar som jag inte kan leva utan. Eftersom jag är lite av ett emo så är det många av låtarna som är lite sådär småsorgliga, men det bjuder jag på! Det blir mycket svenskt, för jag lyssnar mycket på svensk musik. Det var förresten helt sjukt svårt att bara välja tio låtar.

Länk till Spotify-lista finns här: Varsågoda!

  1. Först ut är Mattias Alkberg med Ragnar. Den här låten innehåller textraden ”hur man än beter sig är det kört”. Mer motivering än så är överflödig!
  2. Jag blev tonåring under 90-talets andra hälft. Jag gillar 90-talsmusik! Popsicles Not Forever håller än.
  3. The Perishers är ett annat svenskt band som här gästas av sjukt begåvade Sara IsakssonPills är vacker och sorglig och jag har säkert spelat den flera hundra gånger utan att tröttna. Om jag inte missminner mig så har den här låten varit med i Grey’s Anatomy också?
  4. Sedan blir det syntpop! Rent med Pet Shop Boys hörde jag första gången när Marit Bergman gjorde en cover på den på en konsert. Sedan lyssnade jag på originalet och blev fast. Så bra!
  5. Att bara välja en låt med Jonathan Johansson är nästan omöjligt, han är helt magisk. Det tar en liten stund att lyssna in sig, för det är texterna som är det viktiga. Eftersom jag inte kunde välja låt så tog jag en i högen: Under sjukhusen. Förresten har jag hört att han ska släppa nytt i höst, det ser jag fram emot!
  6. Det är lite svårt att tugga i sig att sångerskan Florence Welsh i Florence and the Machine är ett år yngre än jag… Jag känner att jag inte riktigt är med i matchen, så att säga. Trots att bandet har släppt flera bra låtar på senaste tiden så tycker jag ändå att Kiss with a fist från -09 är bäst.
  7. Med Frida Hyvönen är det lite samma lika som med Jonathan Johansson. Alla låtar är magiska, svårt att välja vilken som är bäst. Jag satsar här på singeln Dirty Dancing.
  8. Så en klassiker: Just like heaven med The Cure, vacker och sorglig.
  9. Billy the Vision and the Dancers är ett svenskt band som bland annat har gjort en låt med Hello Saferide som är ett av mina andra favoritband. Det var så jag började lyssna på dem. Den här låten är kanske lite cheesy, men det bjuder jag på. Att den får mig att tänka på min hund är ännu mer cheesy… I seek a stronger word helt enkelt!
  10. Sista låten ut är en tonsättning av en dikt av Sonja Åkesson. Sjunger gör Annika Norlin, sångerska i Säkert och Hello Saferide. Åkej heter låten och jag tycker att den så bra beskriver hur det ofta känns om kvällen, innan det är dags att sova.

Happy listening!

 

Ledstjärna #3

Jag ser till att hästen finns i en trygg och säker miljö och jag reagerar om den far illa.

Det finns en sak som jag ångrar jättemycket. Det var när jag var och tittade på en hoppträning och tränaren satte en fast martingal på en av hästarna och lät hästen hoppa med den. Det syntes att hästen tyckte att det var obehagligt och den hoppade också sämre, med sänkt rygg och med olyckliga ögon. Det som jag ångrar är att jag inte frågade tränaren hur hen tänkte, varför hästen skulle hoppa med fast martingal? Som ridlärare och tränare kan det hända att man fattar beslut som i efterhand inte känns rätt och det är ju mycket möjligt att tränaren själv sedan kände att det här inte var den rätta vägen att gå. Jag ångrar mig i vilket fall, för jag följde inte ovanstående ledstjärna i det här fallet. Jag hoppas att jag slipper hamna i en liknande situation igen, men om jag gör det så hoppas jag att agerar annorlunda.

För övrigt så finns det ju olika åsikter om vad som är att fara illa. Antagligen lika många olika åsikter som det finns hästmänniskor. Uppenbara saker, som väl de flesta kan hålla med om, är att hästen får stryk, ingen mat eller vatten, har vanskötta hovar, tvingas vara ensam utan andra hästar och så vidare.

En trygg och säker hästmiljö befolkas av kunniga hästmänniskor. Varje häst får den tid som den behöver, ses som en individ. Jag är övertygad om att hästar mår bäst av att vara utomhus så mycket som möjligt. Att (en välskött) lösdrift är att föredra för yngre hästar och för hobbyhästar som rids max en gång om dagen. Hästen själv blir mycket mer trygg och säker att rida om den får göra av med lite energi tillsammans med sina artfränder, det tror åtminstone jag.

Tillbaka till det där med att reagera. Jag tycker att det är bra att det uppmärksammas på tävling när en ryttare behandlar sin häst orättvist. Men jag tycker att vi måste vara mer självkritiska även på hemmaplan och våga diskutera oftare, även med de som anses vara kunniga tränare och ledare. Det gäller inte bara i ridningen, att fråga veterinären och hovslagaren varför de gör på vissa sätt tycker jag hör till en god hästhantering. Ju mer kunnig jag som hästmänniska bli, desto tryggare och säkrare blir min häst.

”sex blåggare”

Haha, älskar att någon har kommit in på min blogg genom att söka på ”sex blåggare”. Antar att den personen inte var ute efter sex stycken bloggare, utan bloggare som skriver om sex. Det känns inte riktigt som om jag matchar den sökningen (än… ;)). Jag försöker ju skoja till det lite ibland genom att kalla blåggen för just blåggen med å, det var väl det som var grejen. Annars har jag tyvärr inte så många roliga sökträffar att bjuda på.

Idag är det fredag, jag har varit ledig hela veckan och har ytterligare en ledig vecka framför mig. Inte fel alls! Helgens tips är såklart att titta på EM-finalerna i hoppning och dressyr. Jag gör det, samtidigt som jag håller andra ögat på Equipe och resultaten från Champion of the Youngsters på Grevagården. Där är två bekanta med och tävlar, så jag håller mina tummar!

Peace!

IMG_1740

Är det okej att inte orka?

Som bekant är världen i många avseenden helt förjävla vidrig. Jag har inte sett tevebilderna från Syrien, men fått dem beskrivna för mig. Är det okej att stänga av teven, hoppa över utrikessidorna i tidningen och istället titta på ryttar-EM och läsa om lokalpolitik?

Det är ju inte bara långt borta som det händer hemska saker. Jag stängde av radion när Verkligheten i P3 skulle handla om unga svenska tjejer som sålt sex. Jag skulle aldrig i mitt liv få för mig att läsa Kristian Gidlunds blogg eller bok. För jag kan inte hantera det.

Jag blir så påverkad av hemska saker som händer. När vi läste om Förintelsen i gymnasiet drömde jag vidriga mardrömmar om tågspår och halvdöda människor. Härom veckan läste jag en artikel om tvångsmatningen av fångar i Guantánamo och den har förföljt mig sedan dess. Jag kan inte släppa det. Jag inbillar mig att det betyder att jag är empatisk, detta att jag tar sådana saker till mig så starkt. Men är det okej att inte orka, att välja bort det som är jobbigt?

Här sitter jag i soffan med en varm och mjuk hund som snarkar bredvid, magen är full av äppelpaj och jag har det inte på något sätt dåligt. Är det då min skyldighet att försöka sätta mig in i hur andra har det, eller kan jag välja bort vissa saker? Om jag har rätt till mina känslor, betyder det då att jag har rätt att välja bort vissa saker som framkallar jobbiga känslor? Om jag väljer bort, vad gör det med mig?

Dessa småsaker funderar jag på ikväll… 😉

Ledstjärna #2

Jag behandlar alla hästar med respekt.

För mig betyder respekt för hästen att se hästar som de varelser de är. Det betyder att jag tar med i beräkningen att hästar är flock- och flyktdjur. Att de behöver få gå i hage varje dag, tillsammans med andra hästar. Att de kan bli rädda och springa iväg och att jag måste hantera dem utifrån de förutsättningarna. Eftersom vi har tagit oss rätten att använda hästar för ridning, körning och annat är det av stor vikt att vi ser till att deras liv i fångenskap blir så bra som möjligt. Hästar är gräsätare och huvuddelen av deras foderstat ska bestå av grovfoder. De ska få möjlighet att varje dag röra sig så mycket att de mår bra.

Att visa respekt för hästen är också att låta den vila när den behöver. Att låta den gå på bete om sommaren och få äta friskt gräs. Att sköta hovar och tänder regelbundet, att vid behov konsultera veterinär.

Jag tycker att respekt för hästen innebär att inte förmänskliga den. Att läsa på om hästars beteende och sinnen och förstå att de kanske inte behöver täcke bara för att vi tar på oss vinterjackan. Att lägga mer tid och kraft på att förstå hur hästar fungerar än att shoppa schabrak. Att rykta oftare än jag lindar benen. Det är att ha respekt för hästar, tycker jag.

En annan sak som jag tänker på är att det står respekt för alla hästar. Det kan ju finnas vissa motsättningar mellan människor som håller på med ridhästar eller travhästar, halvblod eller islandshästar. På den fronten har jag själv lite att tänka på, hur jag formulerar mig och hur jag ser på andra hästraser än den som jag själv har valt. Det är ju ändå samma art, bara olika raser och användningsområden.