Engagemanget, idrotten och framtiden

Har ni sett/läst detta?

Jag må vara gammaldags, men jag tycker verkligen att de värden som föreningsidrotten står för är värda att bevara. Dock tror jag att vi behöver bli bättre på att berätta om dem, att vi behöver skryta lite.

Att (barn)idrott organiserad av ideella föreningar ska fortsätta finnas för att alla, eller så gott som alla, ska ges möjlighet att utöva idrott, oberoende av ekonomisk status, är ett argument. Jag tycker att det finns fler vinster. Att vara föreningsaktiv ger möjlighet till sammanhållning, nya vänner och att göra något gott för andra, vilket är en faktor som är betydelsefull för individens välbefinnande. I reportaget framställs detta med att hjälpa till i föreningen som något jobbigt, tidskrävande och negativt. Visst kan det vara det, men som bekant behöver det inte vara hur man har det utan hur man tar det som är det viktiga.

Mina egna erfarenheter av föreningsdriven idrott är förstås inte odelat positiva. Det vore lögn att skriva att det aldrig har känts jobbigt, att det aldrig har uppstått konflikter, att jag aldrig har känt mig less. För det har varit hårt slit ibland. Samtidigt har jag fått tusenfalt tillbaka och vet ni? Om jag lägger ihop det bra med det dåliga så överväger det som har varit bra. Resan har varit mödan värd.

Jag har lärt mig att fungera tillsammans med andra. Jag har lärt mig att vara självständig. Jag har övat mig på att prata inför andra, på att argumentera för min sak. Jag har lärt mig om demokrati och föreningsteknik. Jag har sett andra växa, det är nog det finaste av allt!

Ideellt engagemang har sett olika ut bakåt i tiden, om vi jämför med hur det ser ut idag. Jag håller med om att en del av de strukturer och arbetsformer som är vanliga inom föreningsidrotten är en aning ålderdomliga. Jag tror att vi i framtiden kommer att jobba mer i projektform i föreningarna. Jag tror att vi kommer att använda webben mer för möten och konferenser. Det ideella engagemanget kommer alltså att se annorlunda ut framöver, mot hur det ser ut idag. Det innebär inte att det kommer att dö ut. Om fler av er tänker som jag – att ni vill bevara och behålla föreningsidrotten, då tycker jag att ni ska satsa på att behålla de som är aktiva idag. Med aktiva menar jag både idrottsligt och i styrelserummen. De som redan är inne i verksamheten, som känner alla dess värden, de är ju de bästa ambassadörerna! Det är de personerna som ska locka till sig fler. Fler som vill vara med och ha lika roligt och lära sig lika mycket som vi.

Jag är säker på att privata initiativ kan ha lika hög kvalitet på idrottsträningen som vi har i föreningarna. Däremot tror jag inte att gemenskapen blir lika stor om det aldrig förväntas av deltagarna och deras föräldrar att de gör något tillsammans. Naturligtvis tar det tid. Men är inte föräldra-/vuxentid tillsammans med barnen värt att prioritera?

Heja idrottsrörelsen! (Får ett religiöst skimmer i blicken… ;))

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s