Övergångsperiod

God afton blåggen!

Jag har just plågat mig genom ett helt avsnitt av Idol, bara för att jag ville se Kakan som sidekickar Pär Lernström den här säsongen. Hon var med i typ tre sekunder. Jag är besviken.

Är det bara jag som blir förskräckligt vemodig när årstiderna växlar? Jag älskar sommaren, hatar att det är på väg att bli mörkt och kallt. Än så länge är det vackert ute, men det vackra gör att jag får lite ont i själen. Detsamma gäller våren, vackert ute, men aj så ont det gör. Jag har en teori om att det är förändringen som skrämmer mig, jag tycker inte om när det går från ett läge till ett annat. Det är övergången som är jobbig.

Jag har mycket att se fram emot i höst, men visst är det väl mänskligt att känna vemod när sommaren är på väg att ta slut? Det är så få månader om året som det är sommar och jag ägnar resten av året åt att längta efter dem… Vemodet uppstår där i glappet, när jag vet att tiden snart är ute, men det ändå finns några soliga dagar kvar att njuta av. Det är som att ta farväl av en älskad vän som ska ge sig ut på en lång resa, man är glad för vännens skull, men ledsen över att inte kunna ses på ett tag. Augusti-blues.

Jag tror att det skulle vara bra för mig att bo i ett land med mycket sol året om. Jag mår inte bra av för mycket mörker, min hjärna mår inte bra av det. Det ultimata hade ju varit att få tillbringa somrarna i Sverige och den andra halvan av året på något varmt och soligt ställe. Det får bli när jag bli en rik pensionär 😉 (As if…) Eftersom det inte lär hända på ett tag får jag genomleva vemodet, sedan spotta i nävarna och ta mig an den långa hösten och vintern.

Det ska väl gå. Ett år till. Jag tar ett år, ett ögonblick, i taget.

Annonser

3 thoughts on “Övergångsperiod

  1. Suvi Räsänen skriver:

    Jag håller med. Jag kan leva med kylan, men mörkret tar ofta knäcken på en. Det har gått bättre de här vintrarna med mycket snö, det blir ljusare då. och tur att man jobbar med hästar så man inte behöver sitta inomhus de få ljusa timmarna på dagen!

    Men – jag har börjat uppskatta årstiderna mer. Tänk om det alltid skulle vara sommar? Skulle man inte vara lite ”mätt” då? Hösten kan ju vara underbar, och även vintern vissa dagar, och på våren vaknar man ju liksom upp igen. Jag tror dock att man får lära sig hantera att man blir tröttare på vintern, sänka kraven lite på sig själv och acceptera känslan av att man inte hinner lika mycket. Det kanske är meningen att man ska gå i ide lite och inte vara lika produktiv? Min bästa tid är nu, laddad efter sommaren och jag orkar mycket, mycket mer! Men jag vet att det inte håller i sig. Så jag passar på att njuta nu, och sen när det blir mörkt, då får jag njuta av godis framför tv:n och att kanske ligga lite lågt ett tag. Mer mysa inne i soffan typ. Det kanske inte är så dumt?

  2. susitar skriver:

    Jag är precis tvärtom. Inte så att jag inte tycker om sommaren. Men jag tröttnar lätt på en årstid när den pågått ett tag. Därför tycker jag bäst om när det just ändrar sig – september, december, slutet på maj. Men tycker inte alls om den där slaskperioden i februari-mars. Den kan man vara utan. Tycker inte om största delen av våren heller, eftersom jag är pollenallergiker. 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s