Om religion

God kväll!

Ni har väl inte missat det här inlägget? Jag vill ha en massa tips på bra bloggar, med alla möjliga teman!

Jag fick en kommentar som handlade om religion härom dagen. Av någon anledning började vi också prata om religion på jobbet idag, så jag får väl se det som ett tecken… 😉

Jag anser mig vara ateist. Jag tror inte på ”någonting”. Inte att det finns någon högre mening, att jag blir till endast aska när jag är död. Kanske gödning till lite gräs (eller tistlar!), men inte att min själ-eller-vad-det-nu-är lever vidare. Det betyder inte att jag tycker att de som har en religiös tro borde göra sig av med den. Jag tänker inte försöka övertyga någon. Jag respekterar tro, även om jag har svårt att (framför allt känslomässigt) förstå hur det är att vara troende.

Jag är född på den tiden när man automatiskt blev medlem i Svenska kyrkan. Min föräldrar valde att inte låta döpa mig, de tyckte att jag skulle få bestämma själv (TACK!!). När jag var 16 bestämde jag mig för att gå ur kyrkan och gjorde så. Jag tycker inte att jag hör hemma i ”klubben” när jag saknar den minsta gemensamma nämnaren för medlemmarna, nämligen gudstro. Dessutom tycker jag att vissa (inte alla!) av kyrkans företrädare har en allt för snäv syn på kvinnor och homosexuella som jag inte delar. Jag har liten förståelse för de som är med i kyrkan och använder sig av kyrkans ceremonier och traditioner, utan att tro på gud. Det hade för mig bara känts falskt och konstlat.

De flesta kyrkobesök som jag har gjort har varit i samband med skolavslutningar, eller studiebesök med skolan. Det är fint att få ta del av traditioner och historia, det är viktigt för förståelse. Jag tycker absolut att det går att uppskatta olika religioner och lära sig saker av dem, även som icke-troende. Det kan vara byggnadskonst, sång och musik, filosofi eller något annat. Lite öppenhet har aldrig dödat någon. Har jag hört.

Annonser

3 thoughts on “Om religion

  1. Åsa skriver:

    Förut avundades jag de med tro (oavsett vilken). De verkade så lugna och trygga i sig själva, och även om livet gick emot dem så var det okej, eftersom det var guds vilja.
    Efter att en vän, som är medlem i pingstkyrkan, fällt en kommentar, slutade jag vara avundsjuk.
    ”Jag vet att min man aldrig skulle vara otrogen mot mig. Han skulle aldrig göra så mot Gud.”
    Jag tycker att det var märkligt sagt. Som om han skulle kunna såra sin fru ifall Gud tyckte att det var okej.
    Jag är ateist som du (har till och med vuxit ifrån new-age-flummet), men även jag respekterar de som tror. Det enda jag är lite emot är de som tvingar sina barn att följa religionen slaviskt, även om barnen inte vill eller är gamla nog att förstå vad de gör. Tänker väl mest på slöjor, speciell kosthållning, dörrknackning etc.
    Sorry för lång kommentar, men ämnet berör!

    • Jag tror (hehe) att det säkert leder till en hel del grubblerier att ha en tro, precis som när vi utan tro klurar på saker. Fast på ett annat sätt 🙂

      Angående barn så hörde jag på radion om några flickor som ”slipper” dansen på idrotten i skolan för att det är mot deras religion. Det var ett kort inslag, men rent spontant känner jag att det är fel att stänga dem ute från vissa ämnen/moment på grund av tro.

  2. […] Jag skriver ni, för jag är inte medlem i Svenska kyrkan och får således inte rösta i kyrkovalet. (Varför jag inte är med i kyrkan har jag skrivit lite om här.) […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s